I år lyckades jag hålla mig till bara tre dagar innan jul.. och det får väl anses vara en bedrift bara det..

Ni fattar kanske ingenting av vad jag just skrev.. men förklaringen är enkel.

Jag har alltid blivit lite deppig under höst och vinter..

De senaste åren.. Ja faktiskt sedan Jonathan föddes 2003, har mina depritioner varit mindre.. både i längd och i styrka.. Jag såg Jonathans födsel, som ett tecken på att jag skulle sluta deppa och visst.. jag tror det har fungerat.. men bara till en viss del..

Det må hända att hösten inte är lika mörk och jobbig längre.. men tyvärr har julen fått en negativ klang över sig istället..

I mars 2004 dog min mormor.. och det var följande jul, som jag för första gången kände att julen kunde kvitta. Och då ska det tilläggas att jag alltid har älskat julen..! Jag är ..? VAR en av dem som lätt kunde slå in julklappar till mig själv.. bara för att jag älskar att göra julklappar OCH att få dem! Men så är det inte längre..

Jag har lite dåligt samvete, för att jag inte känner för att fira jul, trots mina barn, min familj och alla härliga släktingar jag har runt omkring mig.. men sedan mormor gick bort.. har min jul inte varit någon riktig jul..

.. Lite dystert nu.. känner mig väldigt dyster..

Inget illa menat till alla er som verkligen engagerar er i att fixa jul.. så som julmiddagar.. julfrukostar.. julbak.. mm..

- NI GÖR ETT JÄTTEBRA JOBB!!och jag vet hur mycket tid ni lägger ner för att göra det bra för alla! Och jag älskar er för det!!

Vet inte om jag bara skyller ifrån mig..

Jag kanske skyller på mormors död, för att lätta mitt eget samvete och egokänsla.. då jag inte känner mig speciellt lyckad nu inför jul.. Varken som mamma eller sambo.. Det känns som om allt jag gör bara blir fel och all min goda vilja och mening.. slutar med att alla blir irriterade eller ledsna.. även jag själv..

Ta bara ett så komiskt exempel som den förbannade julgranen.. *suck*

Först TVINGAR jag ut hela familjen i snö och kyla.. till ett ställe som inte har några granar kvar.. Sedan efter mycket om och men hittar vi en gran.. som vi köper.. och Tomas släpar hem.. Vi ställer den i trappen.. ett dygn.. och när jag sedan letat upp julgransmattan, stukit den.. tagit fram julgransfoten, ställt allt på plats.. och vi sedan tar in granen.. så har den redan börjat barra i drivor och till vär stora fasa, har grenarna nästan torkat fast i en mindre tilltalande form under nätet.. *suck*

Jag kan tänka mig att man kan se tillbaka på detta, år 2025 och skratta åt det..

- Kommer ni ihåg det där året som vår gran såg ut som f*n och knappt hade några barr kvar på julafton.. Ha ha ha ha..

Fast.. nu är det ju inte år 2025 och jag har fortfarande dåliga vibbar om mig själv.. och julen..

Nä.. Förlåt! Nu har jag kanske gjort det igen.. tråkat någon med mina dystra vibbar.. Julen ska ju vara munter och full av kärlek och värme..

Jag vet att min jul kommer att innehålla allt det där.. och att vi kommer att skratta tillsammans och ha en jättefin och trevlig jul tillsammans.. även om jag känner mig dyster.. sånn e jag.. och sånn e min familj.. och tur är väl det, för annars hade julen kunnat kvitta.. på riktigt!!

- Tack för att ni finns! och Tack för att ni inte ger upp.. !!

En STOR julkram till er alla! Vi ses..

- Tjingeling..

Ps. Ser nästan inte vad jag skriver.. Datorn.. ni vet..

Hoppas att ni har överseende med eventuella stavfel..

.. då innehållet är det samma.    Ds.