Välkommen till ¨Här är ditt liv¨!

Idag möter vi en sorglig figur.. som trots en underbar jul, med nära och kära, befinner sig mitt i livets dystra dagar..

Hennes mammaledighet lider mot sitt slut.. och hon står utan jobb..

Inget unikt med detta.. då arbetslösheten.. svärmar runt om i landet redan och befaras bara bli värre.. Så det får hon inget medlidande i..

Paniken stiger.. och desperationen börjar ta över..

Lättirriterad.. och dyster.. Utan glädje.. och totalt ointresserad av att gå upp ur sängen på morgnarna..

Men livet måste gå vidare.. två barn att ta hand om.. en hund.. och en sambo..

som söker medlidande i att han jobbar jämt och ständigt..

*suck* Hade varit skönt med lite balans, mellan oss.. Jag vill jobba MER och han vill jobba MINDRE.. *suck igen*

Nu är frågan om man ska lämna allting åt sitt öde.. intala sig själv om att allting kommer att bli bra.. och att vi kommer att vinna de där miljonerna på Lotto eller på hästarna.. ? Att någon kommer fram till en på stan och säger:

- Hej! Jag har ett jobb till dig!

Eller ska man bara lägga sig ner och dö.. ?

(Liiiite drastiskt kanske, till o med för mig.. men så känns det)

Sitter och funderar på vad jag skulle kunna göra..

Innerst inne vet jag ju att jag är duktig inom ganka många områden.. men vad hjälper det.. ?!

Jobben finns.. tror jag.. eftersom jag inte ha några större krav..

Men det hade ju underlättat om man fått de också..

Anställnings-stopp.. överkvalificerad.. obehörig.. *suck* You name it..

Helt ärligt har jag funderat på att bara dra.. Inte för att jag har några planer på att bara lämna min fina familj.. (min anledningt till att jag finns) Men att dra ut i världen för att söka lyckan.. Jag har ju ändå inget här..

Existens- minumum.. vilket jä*la ord..

Vad säger det om den som ska behöva leva på detta..

- Jag existerar.. men det är också allt..

Nä.. fy tusan.. Ryck upp dig!

Det löser sig snart ska du se.. Frågan är bara hur.. och när.. och ibland undrar jag.. varför..

- Tjingeling.. och Gott Nytt År till er alla!