Jimmy Nilssom

16 september 2012 07:53

Jag hade bakat två kakor så hade jag kunnat äta den ena och sparat den andra.

Jenny-Blue

16 september 2012 23:13

Jaha.. du tänker så.. ;)
- Smart..! ;)

Louise

22 september 2012 21:55

Råkade kika in på din blogg, nästan skrämmande vad jag känner igen mig i ditt vardagsliv och ditt skrivande... Verkar kanske lite töntigt? För mig känns det mest skumt som om du var en del av mig hehe.. Jag om ngn vet hur det är att vara fisk! Skilsmässor, ungar och att tycka synd om sug själv.. För visst förtjänar man bättre. Hur gamla är dina barn? Har själv 2 små underbara barn, en på snart 9 och en på 4. Bor på Lindeborg i Malmö och är 33 år! Skulle vara kul att träffas och byta nga ord... Kanske låter lite sjukt men har heller ingen nära som riktigt förstår mitt (sjuka jag) att vara fisk är inte alltid så lätt;)

Jenny-Blue

24 september 2012 20:36

Hej Louise.

Du kan ju skicka en vänförfrågan via Facebook.. så kan vi ju se vart det leder..?!

:) Ta hand om dig!

Louise

25 september 2012 15:58

Har tyvärr inte Facebook.... Låter ju jätte knäppt! Kanske lite pga min svartsjuka har det blivit så, lång historia... Min sambo har inte heller ngt konto. Känns som Facebook är lite för beroende framkallande??! Precis som din blogg.. Hehe.. För den har jag lyckats bli beroende av :) trodde bara det fanns en person som kände som jag?! Alltså är sjukt känslig, bryr mig om alla, grubblar och analyserar det mesta, ställer upp till 110% för alla jag tycker om och räknar starkt med att folk ska göra detsamma för mig.. Hmm.. Men så blir det aldrig. Den jag älskar får all min kärlek och själv blir jag aldrig nöjd.... Tycker absolut inte man kan älska ngn för mycket... Har höga krav på mig själv och på alla andra... Jag är själv ett skilsmässobarn och har funderat länge på om det är därför jag aldrig känner mig tillräckligt älskad?! Har separerat från min sons pappa.. Och har sjukt dåligt samvete för det... Grubblar ofta på om min son kommer att ta stryk av detta? Men, men vad gör man?! Ena dagen e jag på topp och andra dagen har jag ett jäkla humör... Mina närmaste säger att jag kan vara en riktig bitch. Stämmer nog ganska bra, tyvärr! Men annars är jag för det mesta en frisk vind, glad och jätte positiv... Fixar det mesta med en inställning som lyder: det finns ingenting som jag inte klarar av, allt går om man vill:) Gud vad lång denna kommentaren blev känner jag! Hade varit skoj att ha ngn att prata med som kan förstå mig... Inte för att jag inte har nga vänner att prata med för det har jag!! Som tur e... 😊 Men kände bara att vi hade sjukt mycket gemensamt när jag läste i din blogg, alla dina tankar och ditt sätt att skriva m,m Ja,,, det var lite om mig... Haha! Imorgon tänkte jag åka till Vellingeblomman med mina troll..skolan har studiedag och dagiset har planeringsdag!! Tack för tipset!! Stor kram

Jenny-Blue

25 september 2012 20:43

Hej Louise.

Förlåt.. man tar lite för givet att alla har facebook.. men det finns ju faktiskt de som har lyckats hålla sig ifrån det "giftet".. För det är lite som du säger.. Lätt beroendeframkallande..

Ang. det där du skrev om att du är orolig över att din son skulle ta "stryk" av att du och hans pappa har separerat..
- FINNS INTE!! Jag har pratat med sååååå många människor.. sk. experter.. under min o mitt X's separation och ALLA säger samma sak:
- Barnen tar inte skada.. så länge föräldrarna uppför sig "moget"..

Jag hade också feta problem, med tanken om att jag inte kommer att kunna ge mina barn en uppväxt i en hel sk. kärnfamilj.. så som jag har fått växa upp, med mamma OCH pappa, sida vid sida.. Men eftersom läget är som det är, så gäller det att göra det bästa av situationen.. Jag har därför (tillsammans med mina barns pappa) kommit fram till att vi ska vara så naturliga som möjligt, vad gällande vår seperation. För så länge vi inte tycker att det är fel.. kommer våra barn inte tycka det heller! Det är aldrig lätt för någon, varken vuxen eller barn.. men jag tror att så länge man bara är ärlig mot barnen (och sig själv)och visar dem att man älskar dem oavsett vad som händer mellan oss föräldrar.. så kommer barnet/barnen att få en bra barndom ändå!!

Från det ena till det andra.. Jag vet inte om du hinner se detta innan ni åker till Vellingeblomman imorgon.. men om du gör det.. kan du väl skriva till mig och berätta om när ni ska dit? Det kan ju vara så att jag kanske skulle hinna träffa dig där, över en kopp kaffe eller nått..? Om du fortfarande är intresserad av att träffa mig "live" så att säga.. :)

(Jag kommer inte spara ditt svar ang. tid bland kommentarerna.. så du vet.. Det håller jag för mig själv! *smile*)

Annars hoppas jag att ni får en trevlig upplevelse, du och barnen, med alla spöken, zombies och monster..

- Ta hand om dig och de dina!
Kram