Jag hade en tanke, om att hinna skriva några rader igår kväll, men som vanligt.. *suck* ..kom det annat emellan och min bloggtid uteblev.

Det jag tänkte skriva om var egentligen inget speciellt, då det mest var motsatsen till måndagens energi inlägget skulle ha handlat om.

- Upp som en sol, ner som en pannkaka.. kan man säga.. för att inte gå djupare in i det idag.

När klockan hade passerat 22, var jag så redo för sängen att jag höll på att storkna. Ni vet när kroppen är så trött att det känns som om att den skriker efter att få lägga sig ner i forterställning och bara få bli lämnad ifred..?!
Men som sagt.. Med käppar i hjulet, kom jag inte i säng förrän klockan 01:23.

Idag är det en ny dag dock och jag har lovat mig själv att göra rätt för min kropp och ge den vilan den så innerligt suktar efter..
- Vi får väl se hur jag lyckas med det. (Håll tummarna..?!)

Kärlek & Ärtor!

Sedan 12:30 idag, har jag varit ledig till att göra vad jag vill..

Jag skulle kunna köra och köpa en latte vanilj, att avnjuta inder tystnad i höstsolen..
Jag skulle också kunnat åka hem och målat en tavla eller två.. Eller bara gå och lägga mig och sova några timmar.. (Det finns ju en anledning till att jag gått ner i arbetstimmar, tänker jag..)

- Men sanningen blev en annan!

Jag började i och för sig med att få en skön promenad med hundarna när jag kom hem.. men dryga tre km senare, vred jag upp volymen på stereon och satte igång att städa.

Och fy tusan vad jag fick röjt!
Med bara några enstaka pauser, för att ta ett bloss och för att äta har jag lyckats förvandla vårt stök till kristall..?!!!

Jag drack en red Bull när jag kom hem och efter några timmar fylldes det på med några koppar kaffe.. Massor av energi.. Med lika högt tempo som volymen på musiken..!!
- Wow! Vad jag kan när jag får rocka utan någon annan i huset..?!!

Strax efter klockan 22, fick jag dock säga till mig själv på skarpen att tagga ner. Vilket jag också gjorde.. men klockan hann nog bli strax efter 23, innan jag faktiskt satte mig ner..

Nåväl. Man är väl inte nattuggla för ingenting..?! Men nu behöver jag nog sova..

Kärlek & Ärtor..

..ska man göra saft..
(Eller vad det nu blir när man översätter det från sitt ursprung:
- When life give you lemons make lemonade.)

Själv skulle jag helst vilja ta citronerna och bara kasta tillbaka de i huvudet på den som gett dem..?!

Bara en tanke..

- Kärlek & Ärtor.. och en nypa salt!

Efter att ha stannat upp igår.. för att komma fram till att jag hållt igång nästan fjorton timmar, sedan jag satte min fot innanför tröskeln på jobb.. bestämde jag mig för att sluta..

Bortsett från mina sju timmar på jobb, hade jag kört full mamma-service.. och jag hade missat det där som alla andra äntligen-helg-människor fått uppleva..
- Trist att gå miste om solen en dag som igår, när jag enligt schema egentligen slutade jobba redan kl 14:30.. Men hej.. that?s life..?! (I alla fall när man är mamma till tre..)

Nåväl.. Det var skönt att äntligen få sätta mig ner!
Serverade mig själv ett glas rödvin, tog datorn under armen och gick ut för att sätta mig i trädgården..

Men efter att ha fått lämna min plats ett flertal gånger pga. diverse saker som krävde min uppmärksamhet, gav jag upp. (Med andra ord blev det inget analyserande av någon dröm igår.. Det fanns helt enkelt inget utrymme för att hitta tillbaka..)

Jag gick in och satte mig vid dumburken, för att sitta en stund med spel på telefonen.. Men det varade inte länge.. innan jag somnade till ljudet av filmen som jag inte tittade på.

Vaknade i soffan igen typ kl 05 imorse.. Gick på toa. Var ute och tog ett bloss.. Och gick sedan och lade mig i sängen för att somna om..

Idag har jag haft en ganska bra dag.. Full rulle som vanligt.. Skrev en lista i förmiddags med några saker som jag hade förhoppningar om att hinna med att göra under dagen. Och ja.. För att vara snäll mot mig själv ger jag mig en klapp på axeln för det jag hann med.. (hellre än att klandra mig för de punkter jag inte kunde bocka av..)

Det kräver ett visst tempo, för att komma framåt här hemma.. Plockar jag undan, eller fixar en sak, är det minst tre andra saker som dyker upp under tiden.. Så för ordningens skull krävs det att jag hinner göra minst fyra saker för att komma framåt och inte gå back.. (Tröttsamt och fruktansvärt energikrävande, men sant..)

Men jag har inte bara slavat idag!!
Nej, nej, nej.. Jag är en kvinna som väljer mina strider.. *smile*

Jag har till exempel tagit mig stunden att fixa naglarna. Inget speciellt, men ändock. Tog bort nagellacket jag haft hela veckan, samt filade ner de lite på längden.. Tänkte jag skulle måla om de också, men så kom tvätten emellan och sen blev det liksom aldrig av..

Sen har jag faktiskt suttit en stund med gitarren också och plinkat och plånkat lite på den. Det är länge sedan jag fick min gitarr, men pga. allt annat så har jag inte kommit längre än till ackord.. Tänker jag vill lära mig de så de sitter gjutet, innan jag börjar spela.. (även om jag har lyckats spela några barnsånger i slooow tempo, i min ensamhet.. *smile*)

Intresset finns där dock, vilket faktiskt har ökat en aning, sedan dottern också började engagera sig och fick, för inte så länge sedan, en egen gitarr.
- Nu kan vi ju jamma tillsammans.. *smile*

Efter maten tog jag en kopp kaffe där ute.. och kom till att börja måla en ny tavla..
-Njuter av att ha alla saker framme, så jag bara kan köra på direkt när andan faller på! (Även om det kanske ser aningen stökigt ut för alla andra, i uterummet, som jag ockuperat för tillfället..)

Tänker att mitt skapande behöver få ta den plats det behöver..?! Inte mer än rättvist anser jag, då jag vet hur mycket jag städar upp efter alla andra här hemma..?!!

Ja. Det var väl vad jag hade att skriva om idag..
Så nu ska jag gå ner och ta hand om tvätten.

Kärlek & Ärtor!!

Hade värsta mardrömmen inatt..
En dröm som jag har haft tidigare, som handlar om psykisk misshandel..

Just nu kan jag inte minnas vad som hände.. men jag minns känslan.. och undrar vad den försöker säga mig..

Kanske får jag tid över senare idag, att grotta ner mig i drömmen (om den vill bli ihågkommen) för att försöka lista ut dess mening..

Kärlek & Ärtor!

Det har varit en bra dag, med planering utan barn, på jobb.. Givande..

Vi har gått igenom info gällande hösten.. Beslut har tagits.. Grovplaneringar har gjorts.. Och jag har hunnit med en del av det som står på min att-göra-lista..

Vi har skojat, ätit lunch, druckit kaffe och arbetat tillsammans hela dagen och jag njuter av hur bra vi är.. Både som arbetslag och individuellt.

Efter jobb följde jag med en av mina arbetskamrater hem.. för att tillsammans med henne ta en powerwalk på ca en timme i strålande solsken.. När jag kom hem var jag ganska så trött, men det var en skön trötthetskänsla som jag kunde acceptera.

Efter en stund med mannen ute i trädgården, gick jag in för att lyssna på vår dotter som skulle läsa i 20 minuter + göra sin läsläxa.. (två olika böcker..) Detta tog det sista av min energi.. men innan jag kunde sätta mig ner för att slå på datorn för att skriva här.. lyckades jag att göra toast till två av tre barn, ge hundarna mat, borsta tänderna på dottern OCH bli dissad av min man.. *suck*

.. Och det räckte.

Jag vet inte om det var bristen på energi, eller om det var på grund av något annat..?!

För egentligen var det bara en tråkig kommentar, eller ska jag säga onödigt agerande,

som fick mig att känna mig innerligt ledsen..?!

Jag sa något om tejpen som låg på bordet och hann inte ens avsluta min mening, innan min man reste sig upp för att gå och lägga tillbaka den i förrådet.. vilket han också sa högt, med syrlig ton, samtidigt som han lämnade bordet.  

Jag känner känslan av vemod inom mig, men orkar f*n inte agera på den..

- Jag är så innerligt trött på att, från strålande solsken, falla trettio meter ner och skrapa nyllet i asfalten..!! Igen..

Hur f*n kan det gå så fort..?!

Vad är det som är fel på mig?!

Under mina 58 minuters powerwalkande tidigare idag, pratade jag om att "Man kan falla och ge upp.. Eller så faller man, reser sig och fortsätter att kämpa.." 

- Jag kände mig så stark! På riktigt jä*la stark i både kropp och själ..

Två timmar senare faller jag hejdlöst och börjar någonstans fundera på att bara ligga kvar när jag väl landar..?! 

Vad är meningen med att hela tiden.. om och om igen.. gång, på gång, på gång.. lysa.. falla.. äga världen.. förlora allt..?!

- Ja, jag vet..!!

Det kallas livet.. Men jag ÄR SÅ TRÖTT på det.. Det känns liksom inte rättvist.. 

Jag insåg, härom kvällen, att jag har hållt på såhär i snart trettio år..

(om man bortser från barndomen och räknar från tonåren..)

- Trettio år..?! Hur f*n är det ens möjligt..?! 

- Finns det någon annan här som verkligen hade pallat så länge..?! Trettio år..?!

Bara tanken, gör mig ännu tröttare.. Hur det nu ens är möjligt..?!

Jag är en kämpe. En krigare.

Jag slåss för mig själv, utmanar mig själv, övervinner rädslor, återfår kontroll, kräver min rätt..

Och jag är stolt över mina vinster.. Men jag är också så fruktansvärt trött..

Kärlek & Ärtor..

Jobbveckan som snart är slut har varit förvånandevis rolig. Och tiden från måndag till imorgon fredag, har gått i en väldans fart..

Jag hade haft en hel del som jag skulle kunna skriva om.. men jag är så galet trött att jag helt enkelt inte orkar..
Så därför ska jag istället, om bara några minuter, gå och borsta tänderna, för att avsluta dagen i min (idag extra) sköna säng.

- Imorgon är det fredag och då rockar vi sista dagen på jobb för den här veckan.

Kärlek & Ärtor!!
Och sov gott..