Alla inlägg den 4 oktober 2015

Av Jenny-Blue - 4 oktober 2015 10:52


Tänk dig ett täcke..
Det är tjockt och fluffigt och så där lagom varmt. Om man kryper in under det, är det behagligt mörkt och mysfaktorn är på topp. Det mjuka mot kroppen ger både trygghet och välmående och man vill stanna kvar så länge som det bara går..

Samma täcke kan dock upplevas precis tvärtom..
Det tjocka och fluffiga kan kännas tungt och bulligt och bli alldeles för varmt. Att "svettas fast" i sängkläderna skapar panik och man vill bara komma loss.. Skulle man hamna under täcket, får man inte luft och mörkret känns mer som ett hot än en trygghet.. Irritationen växer och man vill bara komma bort, så fort man bara kan..

Panik.. En känsla som kan slå ut allt annat..
Villrådighet över att inte veta hur man ska göra för att få kontroll över sin situation.. Irritationen som liksom bubblar i kroppen, som får händerna att skaka okontrollerat och oron att växa i magen.. Tankarna som snurrar i hundranittio och hjälplösheten som sedan tar vid och som slår undan fötterna från golvet man står på. Plötsligt, bara pga en känsla med "fel" energi rasar livet likt en ravin och man griper desperat ut i tomma intet efter något att hålla fast i..

Jag känner till känslan.. Jag har upplevt den tusentals gånger.. Jag har pratat om den, bloggat om den, gått till psykolog pga den.. Jag har ältat den i förbannelse och trots min erfarenhet och mina kunskaper om den, kan den fortfarande fånga mig i sitt järngrepp och skratta mig rakt upp i ansiktet..

Till skillnad från förr, blir dock inte frustrationen lika stor som tidigare.. Kanske till en första början, precis i sekunden den slår mig.. Men jag försöker inte lika desperat som förr, att tugga av mig den kroppsdel som sitter fast i kedjan.. även om tanken lockar.. Likgiltigheten tar istället över och jag tappar orken för att dra och slita, i hopp om att lyckas ta mig loss..
-Jag sitter fast och accepterar det.. Försöker att härda ut, då jag vet att det tids nog kommer att släppa.. Kanske tar det en dag.. Kanske tar det en vecka..?! Allt handlar om att göra det så drägligt som möjligt, både för mig själv och för de som står i min närhet..

Att inte fastna i den onda cirkeln, är nog det svåraste.. Då kampen om att göra allt drägligt, ofta samarbetar, eller ska jag säga motarbetar med/för/om/till det dåliga samvetet.. Ännu en känsla jag känner allt för väl.. (Kombinationen av de båda är en tickande bomb, som kan ta död på vad som helst, känslomässigt..)

Min "bubbla" som jag vill kalla min trygghetszon, är lika mycket för mig själv som för de i min närhet.. Den kan uppfattas, i deras ögon, som en plats där jag försvinner, drar mig undan och blir frånvarande.. En plats som kanske upplevs mer som ett hot än som en räddning..?! Men för mig, i mitt sätt att se.. är det en plats på avstånd, där jag besparar andra från mitt lidande.. En plats där jag inte kan förpesta någon annans tillvaro.. En plats där det inte ryms elaka kommentarer, eller irriterade snäsigheter.. En plats där jag känner mig säker på att inte såra de som står mig allra närmast..

Att vara född "känslomänniska".. är inte det lättaste, men samtidigt det enda jag känner till.. Det är underbart när det handlar om glädje, lycka och kärlek.. och så väldigt enkelt att lysa.. Men när det kommer till den där andra biten, är det svårt att få andra att förstå..

Att försöka förklara den kvävande känslan under täcket, i mörkret där man inte får
luft, för den som ligger bredvid och myser i trygghet och i lagom värme, är inte lätt..!
-För det är samma täcke, till synes lika tjockt och fluffigt, men under ytan helt olika upplevelser, känslor och tankar..

Av Jenny-Blue - 4 oktober 2015 09:18



Finns det något bättre än att vakna upp till ljudet av sina barn..?!
- Nej. I alla fall inte, när man varit utan dem i nästan en hel vecka!

Jag låg kvar i sängen, när dotera kom intassande i sovrummet.. Hörde hur hon sa hej till hunden som låg nere vid mina fötter och kände sedan hur mitt älskade lilla troll klättrade upp i sängen, för att bädda ner sig tätt intill.. Sekunden senare känner jag hur hennes lilla barnhand försiktigt stryker över mitt hår och jag öppnar ögonen för att mötas av hennes blick.
- Hej mamma, viska hon samtidigt som hon ler med hela sitt lilla söta ansikte..

Barnen låg redan och sov, när jag kom hem till Tomas sent iförrgår kväll..
Jag var inne och bäddade om och pussade på dem, men det är ju ingenting de är medvetna om..

Kommer ihåg hur försiktig jag var förr i tiden, när jag skulle bädda om barnen innan jag själv gick och lade mig.. Så tyst som möjligt, för att de inte skulle vakna.. Numera känner jag att det inte gör något om de skulle råka slå upp sina blå/gröna... Naturligtvis är jag fortfarande försiktig, men oron för att väcka är mindre. Dels för att jag vet att de sover hårt och dels för att jag vet att de alltid somnar om igen, utan problem.. Men den största anledningen är nog saknaden, som övervinner allt.. Efter en vecka utan sina barn, är det ljuvligt att få pussa och känna doften av sina älsklingar.. och den yrvakna, fortfarande drömmande kramen eller klappen jag får (om de skulle råka vakna) ihop med ett mjukt, men överraskat "mamma".. är värt alla nattens timmars sömn om det så skulle bli..

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Ovido - Quiz & Flashcards