Tänk dig ett täcke..
Det är tjockt och fluffigt och så där lagom varmt. Om man kryper in under det, är det behagligt mörkt och mysfaktorn är på topp. Det mjuka mot kroppen ger både trygghet och välmående och man vill stanna kvar så länge som det bara går..

Samma täcke kan dock upplevas precis tvärtom..
Det tjocka och fluffiga kan kännas tungt och bulligt och bli alldeles för varmt. Att "svettas fast" i sängkläderna skapar panik och man vill bara komma loss.. Skulle man hamna under täcket, får man inte luft och mörkret känns mer som ett hot än en trygghet.. Irritationen växer och man vill bara komma bort, så fort man bara kan..

Panik.. En känsla som kan slå ut allt annat..
Villrådighet över att inte veta hur man ska göra för att få kontroll över sin situation.. Irritationen som liksom bubblar i kroppen, som får händerna att skaka okontrollerat och oron att växa i magen.. Tankarna som snurrar i hundranittio och hjälplösheten som sedan tar vid och som slår undan fötterna från golvet man står på. Plötsligt, bara pga en känsla med "fel" energi rasar livet likt en ravin och man griper desperat ut i tomma intet efter något att hålla fast i..

Jag känner till känslan.. Jag har upplevt den tusentals gånger.. Jag har pratat om den, bloggat om den, gått till psykolog pga den.. Jag har ältat den i förbannelse och trots min erfarenhet och mina kunskaper om den, kan den fortfarande fånga mig i sitt järngrepp och skratta mig rakt upp i ansiktet..

Till skillnad från förr, blir dock inte frustrationen lika stor som tidigare.. Kanske till en första början, precis i sekunden den slår mig.. Men jag försöker inte lika desperat som förr, att tugga av mig den kroppsdel som sitter fast i kedjan.. även om tanken lockar.. Likgiltigheten tar istället över och jag tappar orken för att dra och slita, i hopp om att lyckas ta mig loss..
-Jag sitter fast och accepterar det.. Försöker att härda ut, då jag vet att det tids nog kommer att släppa.. Kanske tar det en dag.. Kanske tar det en vecka..?! Allt handlar om att göra det så drägligt som möjligt, både för mig själv och för de som står i min närhet..

Att inte fastna i den onda cirkeln, är nog det svåraste.. Då kampen om att göra allt drägligt, ofta samarbetar, eller ska jag säga motarbetar med/för/om/till det dåliga samvetet.. Ännu en känsla jag känner allt för väl.. (Kombinationen av de båda är en tickande bomb, som kan ta död på vad som helst, känslomässigt..)

Min "bubbla" som jag vill kalla min trygghetszon, är lika mycket för mig själv som för de i min närhet.. Den kan uppfattas, i deras ögon, som en plats där jag försvinner, drar mig undan och blir frånvarande.. En plats som kanske upplevs mer som ett hot än som en räddning..?! Men för mig, i mitt sätt att se.. är det en plats på avstånd, där jag besparar andra från mitt lidande.. En plats där jag inte kan förpesta någon annans tillvaro.. En plats där det inte ryms elaka kommentarer, eller irriterade snäsigheter.. En plats där jag känner mig säker på att inte såra de som står mig allra närmast..

Att vara född "känslomänniska".. är inte det lättaste, men samtidigt det enda jag känner till.. Det är underbart när det handlar om glädje, lycka och kärlek.. och så väldigt enkelt att lysa.. Men när det kommer till den där andra biten, är det svårt att få andra att förstå..

Att försöka förklara den kvävande känslan under täcket, i mörkret där man inte får
luft, för den som ligger bredvid och myser i trygghet och i lagom värme, är inte lätt..!
-För det är samma täcke, till synes lika tjockt och fluffigt, men under ytan helt olika upplevelser, känslor och tankar..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...