Det var egentligen inte meningen att jag skulle fastna i skapandet, igår när jag satte mig ner vid det redan belamrade bordet i uterummet. Jag skulle bara dra några streck under tiden som jag tog ett bloss. Men så är det ju med skapande..?! Svårt att påtvinga.. och näst intill omöjligt att avstå, när andan faller på och ideérna sprutar..

De trettiotal miniatyr-bilderna ovan är enbart resultatet av kladdet som blev över..

Tavlorna är inte riktigt klara ännu, då de behövde torka innan steg två.. *smile*

Kanske blir jag nöjd och lägger upp slutresultatet.. Eller inte..?!

- Vi får väl se.. 

Kärlek & Ärtor!

Jobbveckan som snart är slut har varit förvånandevis rolig. Och tiden från måndag till imorgon fredag, har gått i en väldans fart..

Jag hade haft en hel del som jag skulle kunna skriva om.. men jag är så galet trött att jag helt enkelt inte orkar..
Så därför ska jag istället, om bara några minuter, gå och borsta tänderna, för att avsluta dagen i min (idag extra) sköna säng.

- Imorgon är det fredag och då rockar vi sista dagen på jobb för den här veckan.

Kärlek & Ärtor!!
Och sov gott..

Jag hoppas att din midsommarafton var till belåtenhet och att både gamla och nya traditioner kunde närvara..

Ingenting är som det var, när det kommer till mig och min midsommar.. Men tack vare livets erfarenheter, som lärt mig att släppa taget och att minnas glädjen istället för att låta saknad och bitterhet förpesta, kan jag fira midsommar med nya människor, på andra platser, med gamla traditioner..

Precis som jag gjorde i år.. igen.. *smile*
Midsommar 2020, blev bättre än förväntat och jag är stolt över mig själv för alla vuxenpoäng jag fick ihop under kvällen.

- Mormor och morfar.. ni finns i mina tankar.

Kärlek & Ärtor.

För första gången någonsin.. under min livstid.. ska jag fira påsk utan att måla ägg tillsammans med mina föräldrar.
- En galen verklighet.. som får till och med mitt hårdhudade hjärta att blöda en smula.

Det har snart gått en månad sedan jag bloggade sist och det känns som om jag kommit ikapp verkligheten, eller i alla fall kommit lite närmare..?!
Informationsflödet har ebbat ut en aning och forsar inte lika vilt och utmanande som tidigare och det ger mig tid att hinna sortera det som händer runt omkring mig.

Jag har kommit till punkten där jag kan se utanför min bubbla och perspektivet skänker mig ett konstigt lugn i allt kaos.
- Världen är upp och ner och människorasen lider.. och jag med den. Men med respekt för vår allas Moder jord och hennes gudomliga sätt att ta hand om sig själv, fylls jag ändå av hopp och tillit till det som är så mycket större än oss alla.

Insikten av redan synbara konsekvenser, av att vår planet nu får en paus ifrån sin största fiende, känns på något sätt befriande. Med djurliv som återvänder.. Växtlighet som återhämtar sig.. Storstäder som fått renare luft och blivit synliga för satellitbilder.. mm, mm..

Det gör mig ont att behöva avstå mitt traditionella påskfirande, tillsammans med mina föräldrar pga. ett tråkigt virus, men det här är så mycket större än lilla mig. Jag (tillsammans med hela mänskligheten) är bara en droppe i havet om man ser till vår fantastiska Moder jord.. och Covid-19 är Hennes sätt att få oss att inse vår plats.
- Vi äger! Men vi har ingenting att komma med när Hon tar ton. Det har hänt förr, men aldrig såhär..

Det sårar oss, på så obeskrivligt många olika sätt.. På olika nivåer, inom olika områden.. och alla drabbas. Så många olika öden och vi kan inget annat göra, än att försöka anpassa oss.

Så trots att jag kommer att sitta och måla ägg, tio mil ifrån mina föräldrar i år, kommer jag att vara tacksam för varje minut som går.. Jag måste inte gilla läget, men jag behöver anpassa mig..

- - - - -

Av hela mitt hjärta önskar jag dig, läsare och medmänniska, glad påsk. Må färgerna lysa, påskäggen smaka och tacksamheten få råda..

- Kärlek & Ärtor!

.. jag är bara, helt enkelt.. uppslukad i något annat som får ta min tid..
-Att måla!

Kärlek & Ärtor!

Gåendes på väg till affären, möter jag en kvinna som ser mig in i ögonen, ler och säger hej.

Lika snabbt som vi passerade varandra, lika snabbt försvann hon bakom mig.. men blicken och smilet stannade kvar en lååång stund, sparat i känslan.

Lite lustigt det där med att vara arg.. se mitt förra inlägg och förstå hur rätt jag hade i min parantes om att folk skulle ta åt sig och bli illa berörda..
- Tråkigt dock att samma folk inte känner sig trygga nog i min omgivning (efter alla dessa år) till att enkelt bara ställa frågan om varför, istället för att gå bakom min rygg..?!

Men, men.. Jag har varit där förr och detta bevisar bara var jag har dem.
- Utanför min cirkel.

Det borde vara ledsamt.. men som sagt.. Det är inte första gången jag känner kniven i ryggen.. Det är inte heller första gången jag blir överkörd, trampad på, och kastad till råttorna för att jag är mig själv. Tvärtom stärker det min tro på mig själv och min beslutsamhet växer sig starkare. Och det kan ju bara räknas till det bättre, tänker jag..?!

Nåväl. Livet är som det är och det kommer att gå vidare oavsett vad folk stör sig på eller inte. Vilket gäller lika mycket mig som alla andra.

Jag tänker så här:
Första gången det händer kan det vara den enda gången.. alltså ingenting att hispa upp sig över. Man hanterar det och går vidare.

Andra gången det händer, är det en lärdom. Då ska man förstå att det är så det är och blir i den situationen. (Och här räknar jag med att alla inblandade lär sig något för att inte hamna i samma situation igen..)

Tredje gången.. även räknad som den sista gången.. anser jag att man har fastnat i ett mönster. Och om det får mig att må dåligt, (som första och andra gången) måste jag skydda mig själv och se till så att jag inte hamnar där en fjärde gång.. (och nej, jag tänker inte kväva mig själv för att behaga någon annan, när det är någon annan som skapar grund för mitt beteende..)

- Jag är för gammal för sånt.. *smile*
(känns gött att äntligen kunna säga så..)

Passar på att göra lite reklam för ett av mina favoritkonton på Instagram: #Fuckology, där personen bakom, är enligt mig en av de (h)ärligaste.. *smile*
Jag fullständigt älskar den råa ärligheten som andra inte vågar säga..!! Och det är svårt att inte känna igen sig själv..

Jag glömde säga att jag inte är arg längre..

Jag har känt känslan, ältat känslan, insett fakta.. och accepterat läget.
Jag vet vad jag behöver göra och jag känner mig trygg i att veta vad som är bäst för mig.

- Att vara mig själv är prio. Jag följer min magkänsla och litar på vägledningen från de högre makterna.. (Något som blir lättare att uppfatta när man vågar släppa kontrollen, öppnar ögonen, stannar upp och lyssnar och vågar känna inåt.. - the ting I was born to do)

Jag är en känslomänniska, vilket gör mig beroende av alla mina känslor. Alla känslor är inte lika sköna att känna, men alla känslor är viktiga. De hjälper mig att förstå. De hjälper mig att kunna hantera olika situationer. Och de hjälper mig att kunna hjälpa andra. Men framför allt så gör de mig till den jag är!

Om jag är arg, finns det en anledning. Precis som att det finns en anledning till att jag är glad eller att jag gråter.. Simpel logik enligt mig, men kanske inte så enkelt för alla..?! Oavsett.. Jag tänker inte hålla någons okunskap emot de som inte förstår, men jag kommer inte heller dalta med de trångsynta som inte ser sitt eget mönster ens efter tredje gången..

Jag kan ha överseende, förståelse och kan acceptera mer än många, men även jag har min gräns.

Jag är långt ifrån bäst, men jag är jävligt bra.. Jag trugar ingen. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Jag behöver inga haters och de behöver definitivt inte mig..!

Kärlek & Ärtor!

..tar sjukt på kropp och knopp och kräver enormt mycket energi.. Därför laddade jag morgonen med en Red Bull.

- För idag tänker jag vara arg hela dagen.

Inte för att det kommer lösa någonting. Inte heller för att jag har planer på att reta någon, eller för att få någon att må sämre med sig själv. (Även om jag vet att det kommer att bli så..) Men jag tänker.. i hopp om att dränera ilskan inom mig och att kanske.. kanske kunna sova bättre.. när det väl händer..?!

Jag bestämde mig redan igår.. Att jag skulle vara arg hela dagen idag. Och på något sätt lider jag inte av det.. Tvärt om!! Ilska är ett fantastiskt redskap att ta till när man vill få något gjort, komma framåt, ta sig i kragen och faktiskt göra något åt saker och ting som skaver, håller en tillbaka, eller helt enkelt bara sabbar ens inre flow..

Jag har bestämt mig och idag är jag ostoppbar!