Inlägg publicerade under kategorin Kraften

Av Jenny-Blue - 4 februari 2018 03:51


Klockan är 02:54, i skrivande stund och jag sitter på trappan utanför ytterdörren och njuter av tystnaden. Ett tunt lager med snö ligger över marken och enstaka snöflingor faller över skärmen på telefonen som jag skriver på..

Jag gör hur något knäpper i hundens frusna vattenskål som står runt hörnan på uterummet och jag ler i tanken på att det kan vara husmusen som är ute och jagar mat..

Jag vet att jag borde ligga i sängen och sova, men vaknade just i soffan och känner mig därför inte speciellt trött. Har mer behov av att sitta här just nu faktiskt. Och lyssna på tystnaden.

Det har börjat bli hög tid att planera inför mitt fyrtioårs firande, men känner att jag behöver hjälp med det. Entusiasmen jag hade för några månader sedan känns som bortblåst och jag inser att jag är inne i den årliga dippen, då jag har svårt att se vem som skulle vilja komma och fira mig..?!
- Jag vet att jag har fel när jag tror att ingen bryr sig, men behöver nog ändå höra från någon som kan se "verkligheten" och som kan berätta för mig vem som bör bjudas.

Känner mig lugn i kroppen.. Jag älskar denna tystnad. Det är så obeskrivligt skönt att bara sitta här utan en massa intryck som alltid annars fyller mina tankar med en massa galenskaper. Det är som om demonen inombords sover den med, trots att jag är vaken..?!

Det gnistrar i det tunna snötäcket framför mig och jag mår bra av det jag ser. Tänder en cigg till i viljan av att stanna kvar här ute, trots att mina fingrar skriker av kyla och egentligen önskar att få gå in i värmen.

Kan inte riktigt fatta att jag fyller fyrtio om drygt en månad..?! Bilder med mig på flickrummet i mitt barndomshem flyger förbi näthinnan och jag minns att jag redan då kunde sitta såhär som jag gör just nu, ensam vaken i tysthet och bara njuta.
- Skönt ändå att fortfarande vara jag. Det kanske inte är så lätt alla gånger, med inre demoner och galna tankar kors och tvärs, men känslan av "det vanliga" känns ändå tryggt på något vis. Jag är den jag är helt enkelt.

Jag går in..

Kl 03:39.. Jag tänkte gå och lägga mig, men landade i soffan igen, efter att ha gjort mig "nattklar".. Sambon ligger och snarkar tryggt i sin hörna och med hunden på andra sidan om mig, käns det rätt behagligt att sitta här till ljudet och ljuset från tv:n..

Känner hur jag tappar fokus i mitt skrivande och tv:n tar över.. så jag låter tankarna vila och avslutar därför mitt skrivande här och nu..

Tills nästa gång.. Kärlek & Ärtor!


Av Jenny-Blue - 7 januari 2018 12:10


Det känns tryggt i kroppen på något vis, när man får göra sådant som man brukade göra.. Lite som att man känner igen sig själv..?! Ett kärt återseende, efter en lång tids frånvaro..

Idag har jag fått sova länge.. något som varit lite av ett signum för mig genom hela livet, men som inte hänt på evigheter känns det som..

Jag vet inte om det är solens varma strålar som skapar harmonin jag känner just nu i kroppen, eller om det är en följdkänsla av att jag känner mig utvilad..?! Det har varit så mycket stress inombords de senaste åren att jag nästan glömt hur det känns att vara såhär avkopplad.

Minns förvisso min fantastiska första semester i huset, som också var galet avkopplande, men tiden runt det har slukat min energi i känslostormar inombords.

Nåväl.. Det är söndag och jag njuter av ännu en kopp kaffe i ett solfyllt uterum. Fåglarna kvittrar i bakgrunden och även om minusgraderna biter mig i fingrar och tår, känner jag mig varm i hela kroppen..

Hoppas ni får en underbar fortsatt söndag.. jag har just börjat min. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 31 december 2017 04:29


Det har varit ett tufft år, med många känslostormar både inombords och utåt sett. Och för att beskriva allt som hänt, med ett ord, skulle jag skriva "galet".. Inte bara i negativ mening, för det har varit många positiva händelser i "upp-och-ner-form"..

Jag tänker på flytten från två lägenheter i tidig våras.. där jag blev tvingad till uppskov tidsmässigt pga. en hiss som strulade varje gång vi skulle lasta.. (Inte helt kul att flytta från sjunde våningen utan hiss, kan jag erkänna..)

Sen att bo i kartonger från två hushåll, med sovrum i vardagsrummet, kändes något bakvänt.. även om det gick förhållandevis bra, trots alla ungar som dagligen hoppade i sängen..


Sen har det varit en galen sommar i trädgården! Galen som underbar, skön, fantastisk och efterlängtad.. Galen som i en dröm! *kärlek*


Vi har haft sommarkalas för dottern och sommarfest för bara vuxna, där vi invigde vårt uterum med härlig stämning..


Vår planerade Värmlandsresa blev helt galen, då hunden fick för sig att springa ut i parken och blev påkörd, i samband med att vi höll på att packa bilen. Familjen blev splittrad när Tomas och de två yngsta åkte som planerat och jag och den äldsta fick stanna hemma med hunden som behövde komma på återbesök bara några dagar efter midsommarafton.


..men det gick att fira midsommarafton i Malmö också.. även om det kändes helt upp-och-ner..


Sen har vi, hela familjen varit på ett kärt återbesök i Åhus, där jag och Tomas träffades för första gången.. för 22 år sedan..?!!

Hunden har tuggat upp väggar och karmar i källaren.. innan hon lärde sig att vara ensam på dagarna.

Vi har gjort klipp genom blocket när vi köpte ett matbord i massiv ek för åtta personer med stolar till. (Var på jakt efter utemöbler, men man kan ju inte få allt..?! *smile*)

Jag har målat om vardagsrummet..

Vi har köpt en gigantisk soffa, som Tomas fick in i huset alldeles själv och monterade efter att han hade fått ut den andra klumpen..

Jag har målat barnens rum.. En lila vägg till dottern och en grön till en av sönerna.

Vi har köpt en stege så Tomas kunde tömma rännorna på huset OCH putsa sitt första fönster.. *smile*

Jag har varit på Big Slap.. *kärlek*

Vi har renoverat källaren och fått klinkers på alla golv.

Jag har målat sovrummet i källaren.

Vi har fått indrager fiber till huset. Något som påverkade oss i båda ändar.. Prova gärna att leva några månader helt utan tv och datanät tillsammans med tre ungar.. *gasp*

Jag har målat hallen.. både den lilla och den lite större..


Jag har fått flertalet blombuketter av Tomas..

Och jag har provat gjuta för första gången..


Jag har fått ordning på röran i garaget och lyckats uppleva drömmen som jag haft sedan många år tillbaka..
- Min egen ateljé!


Vi har haft brandutbildning på jobb..


..och jag har busat galet mycket med min närmaste arbetskamrat.. (som exempel att ställa upp en massa pärlor över hela golvet i köket.. *smile*)

Jag har fått äran att bli fadder, eller gudmor som jag hellre föredrar att titulera mig som, till gullungen Astrid.. *smile*

Jag och familjen har haft galet mycket fredagsmys och tillsammans har vi sett åtskilliga animerade filmer tillsammans.


Den röda tråden genom året har varit min trofasta vän.. Min fyrfota pälskling Spira som värmer mitt hjärta varje minut av tiden.


Vi har provat att vara jourhem åt en andra hund och fått uppleva allt som har med det att göra.. Något som jag med all säkerhet kommer att göra igen.


Ja, året har verkligen varit fullt av action.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.. men känner att jag kanske borde avsluta mitt skrivande och gå och nanna kudden en stund innan det är dags för årets sista fest..?!

Gästerna kommer till oss i år, vilket också känns lite galet.. (det har varit många trevliga tillställningar i huset sedan vi flyttade in..)

Nåväl.. Det är dags..
Jag tackar för året som har varit. För alla skratt jag har fått. För alla värmande ord och handlingar som kommit min väg, men också för de nederlag som gett mig lärdom och vishet. Jag tackar för kärlek och hopp och önskar alla ett riktigt gott nytt år!


Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 16 november 2017 10:15


Det är ett tag sedan jag kom underfund med att jag är i ständigt behov av att aktivera mitt huvud med.. "Huvudbry" som man också kan kalla det för. Typ som som små pussel i hjärnan, som jag behöver för att inte bli understimulerad och totalt uttråkad av tristess. I klartext behöver jag alltså "nötter att knäcka" (för jag fullständigt avskyr riktiga pussel.)

Förr var det mitt målande som höll mig i schack, men när det försvann (på grund av olika anledningar) har jag känt mig rastlös och frustrerad.. och någonstans på vägen har jag sökt efter det som kan få mig att må bra igen..

Folk säger till mig att jag inte är riktigt klok, när jag vet att jag lider av stress, men ändå tar mig för en massa nya utmaningar hela tiden.. Och ja, jag kan också se motsägelserna i det. MEN! Samtidigt har jag kommit på just varför jag gör som jag gör..
- Jag behöver "knäcka nötter"!

Som tillexempel att adoptera en bitglad hund ifrån Spanien.. (om det nu är där i tiden vi ska börja analysera..?!) En sådan sak kräver galet mycket tid, engagemang och dessutom en massa tålamod.. som jag egentligen annars har väldigt lite av.. Men när den egenvalda utmaningen läggs på bordet, finns det ingenting som stimulerar bättre, eller är mer intressant.. Och jag fullständigt njuter, när jag lyckas knäcka "nötterna" en efter en och jag får se resultat av att jag faktiskt klarade det.

(Känner att jag behöver tillägga att jag dock fullständigt avskyr så kallade utmaningar som får mig att känna mig värdelös.. Utmaningar som jag vet med mig själv redan ha klarar av, men som blir som hinder i min väg då omgivningen upplevs motarbeta mig..)

Nåväl.. Nu har jag i alla fall gått och skaffat mig ännu en ny utmaning och jag ser verkligen fram emot allt som behöver göras..


- Jag har gått och blivit två-hunds-matte?!


Cloe kom till oss i måndags (13/11-17) och om allt fungerar bra, kommer hon att stanna.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 15 september 2017 00:04


När man jobbar som vi gör, engagerade pedagoger i en liten grupp, krävs det ett gott samarbete.. Alla med stor passion för yrket, lyhörda för varje individs olika behov, studerar, diskuterar och utvärderar vi vår omgivning dagligen.. och det gäller allt ifrån vår lokal, till barngrupp, till oss själv.. egen individ som i grupp..

I början av en yrkesrelation, vill jag tro att man går/är/arbetar som en egen/fristående person, tillsammans med resten. Men efter några år av ett så nära samarbete som vi har, känner jag mig mer som en del av en helhet, mer än en egen. Alla har vi våra olika roller, men tillsammans är vi en helhet vars styrka ligger i varandra.

Det som har bundit oss samman under åren som har gått, är det som fått oss att växa. Både individuellt och i enad grupp. Vi har kämpat oss igenom tuffa tider och klarat uppgifterna tillsammans. Vi har skrattat och gråtit och likväl som lidit i det svåra, har vi njutit av det goda. Alltihop tillsammans. Grunden är vår passion för vårt yrke, men också vår ärliga relation sinsemellan och vår gemensamma respekt för varandra.

Det är omöjligt, i alla fall för mig, att inte känna en enorm tacksamhet inför mina kära arbetskamrater. Arbetskamrater som egentligen anses mer som familj, än kamrater.. För hur man än vrider och vänder på det, är vi ju trots allt tillsammans större delen av vår vakna tid, måndag till fredag, vecka in, år ut.. Jag känner mig välsignad över att ha hamnat rätt. Människorna som jag har omkring mig, stora som små, förgyller mina dagar och jag vet att jag gör det samma för de.

Vårt arbetslag jobbar aktivt med att skapa trygghet för "våra" barn, men jag vill tro att vi likväl gör det samma för oss vuxna. Vi stärker och bygger, utmanar och bekräftar, tillrättavisar och berömmer, allt fullt medvetna om våra uppgifter och vårt enorma ansvar gentemot barnen.. Men när det kommer till relationen oss pedagoger emellan, vill jag tro att allt det där pedagogiska sker mer i det undermedvetna..?! Vi liksom bara är..? Det liksom bara blir.. när vi faktiskt ser varandra, utifrån varandra och oss själv.

Inom vårt yrke ligger vårt fokus på barnen, men som pedagog kan man inte bara sluta vara pedagog bara för att man har rast, eller för att det sista barnet har gått hem. Min roll som pedagog varar yrkesmässigt i åtta timmar, men mitt brinnande intresse för människor och deras välmående varar hela tiden, oavsett vad klockan visar, eller vilket årtal personen är född.. Och de människor jag jobbar tillsammans med.. samma människor som gör mig till en del av helheten.. är för mig bland de viktigaste personer som finns! Det finns ingenting som säger, att det måste vara någonting som varar för evigt.. alla relationer har sin mening oavsett.. En del genom att bli, en del genom att förloras.. Men just nu i den tid jag lever just NU, är den relation jag har med mina arbetskamrater jätteviktiga för mig!

Jag är en känsloperson, med obefintlig kontroll över att inte bli berörd av vad mina arbetskamrater går igenom, lycka som sorg.. Och jag skulle måla hela världen full med blommor om jag hade kunnat.. Allt för att göra en regnig dag lite ljusare, när det är som svårast.. Men eftersom jag "bara" är en människa, trots all pedagogik och alla erfarna känslor.. håller jag mig till att fortsätta med att "bara" vara jag och göra det som bara händer.. i hopp om att vetskapen finns där..?!

Det är alltså med glädje, som jag sätter mig i bilen och kör till jobb varje morgon. Igår, idag och imorgon.. Och visst är det passionen för vårt yrke som driver mig, men det är lika mycket för, den enkla anledningen, att jag älskar mina arbetskamrater.

- Tack för att ni finns! Och tack för allt ni gör varje dag!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 9 augusti 2017 23:33


Det har gått drygt en vecka sedan jag skrev sist och mycket har hänt.. Har inga större planer på att berätta allt här och nu dock.. men det kan ju hända att ett och annat dyker upp längst vägen..?!


Under mina tre veckor semester, helt utan några planerade aktiviteter.. mer än de som spontant dök upp.. kom jag till insikt med en galet skön grej.. och det gjorde semestern till en av mina bästa semestrar sedan barnsben. Nämligen att jag fyller fyrtio om bara lite mer än ett halvår.. Och någonstans känner jag ett galet lugn över det hela..?! Kanske har det att göra med att jag sakta börjar hitta tillbaka till mig själv, som får mig att känna mig så lugn? (Jag har ju alltid i grund och botten varit trygg i och med mig själv.) Eller så är det det faktum att jag faktiskt anser mig vara så pass gammal nu, som gör att jag inte behöver oroa mig över de små petitesserna här i livet? Jag vet att "mindfulnessen" hjälpt mig i massor och att det är tack vare den som jag kan "andas" igen, men jag vill ändå tro mig känna en sorts trygghet i all min erfarenhet som åren gett mig genom livet..?! 


Jag är fortfarande jag.. Jenny med ett jädra humör.. snabb i vändningarna.. och stor i känslorna.. men jag vågar ändå påstå att jag tagit mig till en annan nivå av mig själv.. Och jag kan inte säga annat, än att det behagar mig!


Sen är jag ju fortfarande ung! Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att bli äldre än 25 i sinnet..?! Men erfarenheten.. kunskaperna.. Det känns liksom som om jag faktiskt har någonting att komma med..?! (För den som är intresserad av det jag kan, naturligtvis..)


Utan att snöa in på några detaljer har jag ju faktiskt hunnit uppleva en hel del som ett liv har att erbjuda.. inte bara för mig, utan för de flesta.. Sen är det så klart, olika upplevt och hanterat av oss alla.


- Det förgyller mitt liv, när jag får dela med mig av min erfarenhet.. När jag kan skapa en strimma ljus för den som lider av att ha gått in i väggen och jag får ge lite av mig själv för att visa att man faktiskt kan komma ur sina mörkaste tankar.. Jag känner att jag växer som människa, när jag kan ge någon andra tankar än bitterhet, efter tillexempel en separation, eller en otrogen partner.. Jag fullkomligt njuter av att öppna upp andras tankesätt, gällande "våra barn" där vi behöver "bygga starka människor" hellre än att dalta sönder de små livet innan de ens har hunnit fylla femton.. 


Jag vet hur det känns, när man inte vill leva mer.. Jag vet hur man tänker, vad man känner, vad man tycker.. Att lida av mental ohälsa är bland det värsta som finns här i livet och mitt hjärta blöder för alla de barn och undomar som inte vet hur de ska hantera sina inre demoner och begår självmord.. 


En sak som livet missat att ge mig erfarenhet i, är mobbing.. men jag vet hur utanförskap känns. Att bli bortstött och "släppt" är fasiken inget roligt det heller.. Jag kommer aldrig att glömma känslan, när min dåvarande sk. chef, gjort det klart för chefen över att han inte ville ha mer med mig att göra, då han ansåg mig vara för "komplicerad".. och "svår att hantera".. (Hade han vågat säga det till mig personligen, hade jag kunnat berätta för honom anledningen till varför jag gjorde som jag gjorde.. Men eftersom han inte vågade fråga mig en enda gång, ens om hur jag mådde strax innan jag gick in i väggen, tog han den lättast utvägen och bad om att få slippa ansvaret över mig..)

- Men det är historia nu. Jag är inte bitter längre. Men jag kommer alltid anse honom som pest.. och så var det bra med det.




.



Ja tänk va' lite oplanerad semester kan ge.. Att få stanna upp. Se nuet. Känna känslan av lugn..


Nu är vi snart tillbaka i vardagen på riktigt, då höstterminen 2017 kan börja efter alla kommit tillbaka till jobb.. Ett nytt läsår för framtidens barn.. Nya visioner, nya mål och allt med ännu mer kärlek, känsla och erfarenhet.



Och med detta säger jag

- Kärek & Ärtor!


.

.

.


      

Av Jenny-Blue - 1 augusti 2017 10:33

Jaha.. så var den sista semesterdagen kommen.. och imorgon är det tillbaka till verkligheten igen.. Jag hade klarat av att ha semester en eller två veckor till, men det ska ändå bli skönt att få komma igång med vardagen igen.. Hoppas bara att jag klarar av att behålla mitt lugn, som jag övat upp under de senaste veckorna. Är något orolig för att tidsramarna som ingår i vardagen ska knäcka mig, men håller modet uppe och försöker att inte tänka på det..
- Den tiden den sorgen, som man brukar säga..?!

Semestern som nu lider mot sitt slut, har varit skön och jag är tacksam över att jag har lyckats hitta mitt lugn. Tidigare år har pressen varit stor över att hinna med allt det där som man så gärna vill göra, framför allt med barnen.. men i år har jag bara precis skitit i det. Jag har tagit en dag i taget, i solsken eller i regn och bara precis försökt att vara närvarande i stunden, även om det "bara" har varit på alla fyra i rabatten.. Erkänner att andras semesterbilder på instagram, mm från soliga stränder eller på drinken i baren har varit som små taggar i sidan, men jag har medvetet valt att se dessa bilder som ren och skär övning på att inte lägga någon vikt på det.. om ni förstår vad jag menar..?! Huvudsaken är att man mår bra, med inre frid, som jag lite flummigt vill kalla det för. Allt annat kan kvitta.

En annan sak som är helt olik mina tidigare år med semester, är att i år har jag firat den som husägare, med fri tillgång till eget pyssel i trädgård.. istället för att hållas instängd i en lägenhet, med ett ständigt behov efter att få komma ut och med en rastlöshet som bara växer..
- Första året i huset, vilket rättfärdigar en oplanerad semester, på något sätt..? Och som sagt, den inre friden känns behaglig!

Det har inte varit överdrivet med soliga dagar, men det har gått bra ändå.. Fördelningen av dricka under de senaste tre veckorna är i runda slängor, två glas vatten, ett tiotal cider, fem glas vin och typ 70 koppar kaffe.. Fördelningen av mat är en tredjedel grillat, inklusive räknat med de gånger vi varit bortbjudna.. en tredjedel hemlagat och en tredjedel pizza eller annan hämtmat.. En skön fördelning, då jag verkligen hatar att laga mat..

Antal timmar utomhus vs inomhus är helt klart mycket mer ute än inne.. och jag skulle gissa på, i tanke på stt jag trotsat regnet mer än en gång, att det skulle kunna vara typ 70% ute och 30% inne..?! (Gillar min statistik, bara på känsla, helt utan underlag..?! *smile* och totalt onödigt! *hahahaha*)

Mina tider, som jag inte har följt utan som har kommit inifrån, är att jag har vaknat och gått upp vid 9-10 tiden, ibland klockan 11 ungefär och gått och lagt mig (eller däckat som bara jag kan helt utan sprit) vid 03-04 tiden.. Livet är som absolut bäst, när man får möjlighet till att bara vara och kunna följa sin egen tid..!! (Något som de flesta av oss nog tycker, trots att det kanske inte är riktigt lika extremt för alla..?!)

Jag har varit nyttig också.. eller vad man nu säger..?!
- Nej, jag har inte hållt mig till sallad.. men jag har gjort mina armhävningar varje dag.. *smile*

Idag skiner solen, likt som igår.. Vår duvfamilj som flyttat in i vårt äppleträd, mot min vilja, retar gallfeber på hunden.. Svalorna susar förbi titt som tätt. Förbipasserande hörs prata utanför staketet. Barnen har vaknat och tjafsar med varandra som vanligt och dagens tredje kopp kaffe är upphällt och väntar på att svalna..

- Dagen ligger inför mina fötter och jag ska njuta av varje sekund som är kvar..


Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 28 juni 2017 12:30


Sista dagen ledig innan det är dags för några dagars jobb.. tills nästa omgång semester..

Veckan som har gått.. och som borde ha varit i Värmland, har gått fort. När beslutet om att jag skulle stanna hemma med hunden, hade jag en svag tanke om att "passa på" med allt, under tiden som mestadels av familjen var iväg.. Men ja.. den där tanken visade sig tyvärr vara lite för svag för att bli verklighet..?! Med andra ord: Jag har verkligen inte gjort någonting vettigt.. alls!!

Känns lite panikartat nu, men samtidigt har det varit precis den typen av semester jag har behövt.. Att göra INGENTING!

Idag dock höjer vi aktivitets-tempot avsevärt, från noll till hundra på väldigt kort tid.. och jag känner mig taggad för allt jag planerat under dagen! Extra nice att jag redan (?!) kan bocka av tre saker på listan..

Så..

Hur som helst. Just nu håller jag kafferast, men borde vara åter in the game om bara några minuter..

Ses kanske ikväll..?!

Kärlek och Ärtor!

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2023
>>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards