Under lunchrasten tidigare idag, slog det mig: vilket tempo jag håller.. tätt följt av: och det har jag gjort ganska länge nu..?!

Men det är ju inte riktigt hela sanningen..
Mitt höga tempo finns det inga skuggor över, men stunderna där jag faktiskt sitter ner och njuter, är inte lika högt talade om..?!
Ibland får jag två minuter.. Ibland 25.. Men det kan också hända att jag får en hel dag att bara ägna mig åt mitt.

Jag har alltså blivit bättre på att ge mig själv en välförtjänt paus. Jag klappar mig på axeln för dagens insatser. Jag kanske bjuder mig själv på go? kaffe och bara njuter av att sitta rakt upp och ner. Ibland sitter jag med telefonen och spelar något ordspel, eller annat.. Ibland lyfter jag blicken och tittar på förbipasserande, eller på landskapet, beroende på var jag befinner mig.

Stunden för mig själv, hjälper mig att varva ner.. Att reflektera över dagens händelser.. (innan de blir för många i antal och trasslar ihop sig och blir stressklumpar..) innan det är dags för nästa rond i ringen..

- Svårt att förklara för den som inte förstår.. Men jag är min allra bästa vän och vi fungerar bäst ihop när vi får vara ensamma en stund lite då och då.. (Ja, jag skrev precis om mig själv i tredje person.. eller vad man säger..?! Men så är det med oss: Jag och alla mina personligheter.. *smile*

Ok..
Pausen slut.. Dags att dra vidare för att snart åka hem till familjen.

- Imorgon är det fredag!

Kärlek & Ärtor!!

Efter mycket om och men..
Läs månader av planering, sortering, ommöblering, förberedning och diskutering.. (älskar min svenska *smile) .. Efter skissande, pekande, mätande och färgprover, ett försenat inköp och många sena kvällar.. har vi idag ÄNTLIGEN fått målat dotterns rum.

Det har varit stundom tufft och vi är ännu inte riktigt färdiga, men oj så värt allting! Tror jag hörde dotera säga:
- Jag är så taggad jag dör.. typ två hundra gånger, under tiden som vi höll på med rummet tillsammans. Poj oj oj.. som hon har längtat!!

Ny färg, nya gardiner, ny taklampa..
Sängen är flyttad, hyllorna är flyttade, skrivbordet ska flyttas.. Fönsterkarmen är rensad. En del av krukorna är målade, en del av blommorna är omplanterade.. En ny matta är utsedd och den kommande placeringen av boklisterna är bestämd..

Ja, det har varit ett himmelens meck.. men som sagt.. SÅ VÄRT DET!!

Inatt sover min dotter gott. Lycklig över sitt alldeles egna rum, med rätt färger och inredning.. och med känslan av att ha fått vara med och bestämma och verkställa!

Kärlek & Ärtor!

Ps. Klart det kommer fler bilder på (hela) rummet, sen när vi är klara.. *smile*

Men herre Gusseness jag insåg just vad klockan slagit..?! Och jag har i detta ögonblick 21 minuter på mig, för att hinna med min plan.. Att återkomma till bloggen under kvällen. (Observera att mina kvällar tar slut där nytt dygn börjar..)

..19 minuter kvar..?!!!

Ja, som alla redan förstått, så kommer jag inte att hinna skriva mer än några tunna rader.. För att gå in på djupet, behöves så mycket mer än en kvart..?!

Livet är maxat, men jag har lovat mig själv.. för att göra inlägget något kortare än tänkt.. att jag ska klara av vardagen själv så gott det bara går.. Jag ska helt enkelt inte tro eller som man också kan benämna det, anta.. att jag ska få någon hjälp av någon annan.

Denna vecka för jag en grundlig dagbok, där jag i punktform skriver ner allting jag gör på en dag.
- Jag vet inte riktigt varför.. Men det stärker mitt medvetande om hur överdjävlig jag är på att prestera.. Från tidig morgon till sena kvällen.. Får väl se om det blir något vettigt av det i slutet av veckan, eller om det bara blir en helt vanligt crazy grej jag gör, bara för att jag är jag..

Så..
Med sju minuter kvar av detta dygn, får jag (bortsett från skrivkramp) lite panik över tiden och önskar dig därför god natt istället.

Kärlek & Ärtor..
(Och två minuter tillgodo..*smile)

Är i ett farligt ös just nu.. farligt, i den mån att den som kommer i min väg riskerar att bli överkörd..?!

- Men jag gillar det och det håller mig fokuserad!
Dock räcker inte tiden till så mycket annat än till (så kallat) MINA sysslor..?!

MEN!! Håll ut.
Jag ska återkomma under kvällen!

Kärlek & Ärtor!

Jag försökte skrika mig ur ilskan - Gick inte.
Jag försökte köra ifrån ilskan - Funkade inte.
Jag försökte spela bort ilskan med musik - Gick inte heller så bra.
Ibland brukar det fungera med att gråta, men inte ens det fick ilskan att svalna.

Fly fu*king as förbannad, var vad jag var..
Jag sa till mig själv att jag inte hade tid till att måla, men frustrationen inom mig höll på att driva mig till vansinne.. Och trots uppmaningen om att inte börja skapa, kändes det som om varje cell i min kropp skrek efter pensel och färg.. Så det var så det blev..

Jag är fortfarande arg och jag reflekterade flera gånger imorse, att det var länge sedan jag kände så här.. Det slog mig också att jag inte brukar vara arg så här länge..?! (Och aldrig efter så många olika försök i att få ur mig ilskan..) Pang bom bang.. sen brukar det vara över..

Samtidigt som den illvilliga kraften skrämmer mig en aning, så glädjs jag ändå, konstigt nog, i tanken av att det kanske är för att jag står där jag står idag..?!

Jag har jobbat mig igenom sorgen, besvikelsen, insett glädjen, hittat tillbaka till lusten.. Nu verkar det som om det är ilskans tur att få sig en omgång..?! Och jag är tacksam för insikten.

Ber till de högre makterna om styrka för kontroll, så att jag inte sårar någon stackare på vägen.. Min ilska är kraftfull och kan vara förödande och om jag känner mig själv och min omgivning rätt, så kan det gå precis hur som helst om jag tappar kontrollen..?!

Kärlek & Ärtor!

Man blir lite koko, när man kör varannan-dag-tider, som i mitt fall denna veckan har varit (och är) pendlande mellan öppning och stängning..

- Jag fungerar bäst med att ha varierande arbetstider, olika från dag till dag, så missförstå mig rätt när jag säger koko.. När man kör varannan-dag-tider.. så blir det lite som att man fastnar på dag två och börjar om igen..?!

Svårt att förklara, men det här med att hålla koll på dagarna brukar vanligast ske (för mig) genom tiden jag jobbar.. Och pendlar jag mellan två tider under hela veckan, tappar hjärnan koll.. och frågan om vilken dag det egentligen är uppstår..

Lustigt det där, hur hjärnan fungerar.. alternativ inte fungerar.. *smile* Det vesäntliga är dock att jag och min hjärna är mer kompisar nu än vad vi varit på många år.. Vi håller inte alltid med varandra och det händer fortfarande att jag blir arg, ledsen eller besviken på vårt samarbete.. Men känslan av att vi har accepterat varandra (eller ja.. mest att jag har accepterat min hjärna och hur den fungerar..) underlättar dagarna extremt till det bättre!

Helt bisarrt att jag pratar om mig om min hjärna, som om två polare..?! Men sån är jag.. Det hjälper mig att få perspektiv på saker och ting. Kraven på mig själv ställs inte lika högt på hyllan och jag kan stilla min ångest genom att skylla ifrån mig..
- Det finns dagar då vi inte är de bästa av kompisar helt enkelt.. Och alla vet ju att ett gott samarbete kräver bra kommunikation och ett öppet sinne..

Nåväl.. Nu har du fått läsa lite om mig och min relation till min hjärna..?! Något som kanske var mer otippat än säkert imorse när du steg upp ur sängen..?! Och ja, det var helt klart otippat från min sida också, att det var just det jag skulle skriva om idag..

Imorgon är det tisdag igen.. om man ser till mina arbetstider, efter det jag just berättat.. Och hela dagen kommer upplevas med åtskilliga aha-upplevelser, varje gång jag kommer på att det faktiskt är torsdag och ingenting annat! (Vilket känns trevligt redan nu.. *smile*)

Du får ha en fantastisk morgondag, oavsett vilken dag det är för dig.. och med det säger jag:

Kärlek & Ärtor!

Att vara på ett sådant här ställe, hjälper själen att se det vackra.. att verkligen känna skönheten..
- Vilket gör det omöjligt att inte inspireras på insidan.

Kärlek & Ärtor

Sitter i uterummet och tar det traditionella blosset innan maten och tänker på hur jag ska formulera dagens inlägg..

Jag börjar i tanken, med att försöka förklara dagen.. men inser snart att natten till idag också behövs för större förståelse..

Egentligen skulle jag behöva backa tillbaka enda till början.. Och det är här det slår mig..

Jag borde kanske skriva den där boken som jag tänkt skriva under de senaste femton åren..?!

Nåväl.. Just nu hinner jag inte skriva någonting, då det är mat med familjen nu..
(Ja.. vi är en av de familjer som äter sent..)

Kanske hinner jag skriva mer sen..?! Men nu ska jag gå in och äta lasangette..

Kärlek & Ärtor!!