Dagens tanke och känsla för den delen är:

Så länge man inte kan agera det man säger, ska man bara precis knipa igen sin lilla foderlucka. 

Att säga en sak och sedan göra en annan, får mig att tappa förtroende, tillit och respekt..

Om du som vuxen snackar mer än agerar inför ett barn, och du gör det tillräckligt många gånger, kommer du sätta dig själv i en sits där barnet tillslut inte kommer tro på vad du säger.. Framför dig kommer du att ha en "trotsig" femåring, "uppnosig" tioåring, eller en tillsynes "respektlös" tonåring..

- Och det finns inget du kan göra åt det.. (Skyller du dessutom ifrån dig och anklagar barnet för att vara "problemet" är du där och då, tyvärr redan lost.)

Kanske om du inte låter det pågå i allt för många år.. om du inser vad du håller på med, ändrar ditt beteende och lägger ofantligt mycket tid och tålamod på att stärka anknytningen mellan er.. då kanske.. Men jag vågar säga, att jag är tveksam.. Ett svek är och förblir ett svek och det ska väldigt mycket till, från båda parter, för ett kunna laga ett brustet förtroende. 

Kärlek & Ärtor!

Ps. Att överraska barnen med en timme av din tid, är så mycket bättre än att lova en timme i framtiden..