Jag vill tro att jag är en omtänksam person och att jag är så hela året, men varje år när det vankas jul går tankarna igång lite extra, på allt jag skulle vilja göra för andra..

När jag tänker efter är det nog medmänniskan i mig, som tar över då tankarna går till att vilja göra något speciellt för personer jag egentligen inte känner..?! Som att dela ut kort med en värmande hälsning till grannarna i området..?! (Något som jag aldrig gjort, men som jag tänkt mig vilja göra sedan några år tillbaka..) Anledningen till att det aldrig blivit gjort är tidsbrist, men förhoppningen är att jag en dag faktiskt ska hinna organisera mig i tid.. (Det där med självdisciplinerade planering är ju inte min starkaste sida..)

Nåväl. Det kommer fler jular.. och dessutom.. (?!) Vad är det som säger att det måste vara jul..?! Det måste ju som sagt inte handla om julen.. bara för att det är då som tanken och viljan kommer över mig..?!

Det har snart gått ett år med Covid-19, där omtanke har legat i fokus, så varför inte spela vidare på det..?! Världen är (fortfarande) uppochner och det vi hoppades på att gå över under sommaren råder fortfarande.. om än inte värre nu än då..?! Människor som dör, företag som går under, ensamhet som tär.. Isolering som får människor att klättra på väggarna, arbetslöshet, misär bakom stängda dörrar..

Kanske är det därför som viljan över att vilja ge det där lilla extra varit så mycket starkare denna julen..?!

Hur som helst..
Ibland får man väl bara inse att viljan är större än makten och göra så gott man kan..?!

Kärlek & Ärtor!