Att vakna med ångest, är inget jag rekommenderar.. Det blir som att stiga upp, lamslagen..?! Som i en dimma, utan fokus på någonting och man famlar i mörker, trots att lampan i taket lyser upp hela rummet..

God kväll i stugorna..?! För det är väl en riktigt god kväll..?!

- Nja.. För att svara på min egen fråga.. kan jag tyvärr inte hålla med till hundra procent..?!
Min dag har varit lite orolig i sinnet.. vilket har hållt i sig, i form av ett lätt illamående under
eftermiddagen.. Men jag kan inte heller dissa det faktum att jag faktiskt har haft en relativt
lugn eftermiddag och kväll.. (med en lätt pisk av uppiggande regn..?!)

Ja ja.. Nog om gnäll.. Nu ska vi tänka positivt..!!

Jag ska alldeles strax krypa ner under täcket, så jag blir inte långvarig..
Men innan jag gör det, ville jag säga att det betyder mer än vad man kanske är medveten om.. det här med att våga.. (Hur ska jag säga nu, så att ni förstår..?!) Alla vet vi ju hur jobbigt det kan vara, när man inte vet hur man ska agera i vissa situationer.. Just nu tänker jag på: som när någon i ens närhet drabbas av något ledsamt.. Vanligast är nog "döden".. Men i mitt fall, som "bara" har drabbats av en depression.. är det ett minst lika vanligt förekommande.. Folk vet inte riktigt hur de ska agera.. (Vilket är helt förståligt!) Man vill kanske säga något.. men vet inte vad?! Och istället för att utsätta sig själv för detta jobbiga och kanske göra, eller säga "fel".. så låter de/vi hellre bli.. Vi undviker det "farliga".. helt enkelt..

Ja, nu var det ju inte tänkt att jag skulle kritisera.. utan snarare lyfta.. hylla.. ?! HISSA (som det heter idag) de personer som faktiskt vågar gå fram till den som inte mår 100.. De fantastiska personer som vågar fråga hur det är, trots att de vet att svaret kommer att vara jobbigt..

Det handlar inte om att du som frågar, tvunget måste ha svaret, eller lösningen på "problemet".. Egentligen handlar det om den lilla stund du ger.. och tanken som tyder på omtanke, som gör det så speciellt för den som "får".. Om man tänker efter, så kan det ju egentligen aldrig bli fel.. Även om man inte har mer än två ord att säga till varandra.. så kan ren omtanke aldrig bli fel..?!

Sen, jo så klart, finns det ju säker de som absolut inte vill tala om sin förlust eller det som kan anses personligt.. Men ändå, vill jag ändå tro.. att det betyder mycket för dem också..?! Även om de svarar lite visset, på en öppen famn..?!

Min personliga åsikt i allt detta här är.. att när jag får uppleva människors omtanke.. (vilket jag nästan är lite bortskämd med..) så blir jag fylld av ljus och värme.. Svårt att beskriva, men det betyder så fruktansvärt mycket!! Det där med "en klapp på axeln".. ja, det är väl ingenting..? Men jo! Det är ju precis det det är!! Det behöver inte vara mer än så..!

----------

*Ha ha ha..* Ja, nu blev jag ju långvarig i alla fall..?! Så typiskt mig..?!
Kände bara att jag var tvungen att skriva, nu när jag blev fångad i ämnet..?!
Faktum är att jag "råkade ut" för just, denna goda gärning/ omtanke, tidigare
idag.. och det värmde så gott!! En fråga, lite tid och en kram.. That's it.. *smile*

Förmodar att jag bara ville säga det, så att det inte glöms bort..
- Tacksamheten är oändlig.. *smile*

Tack!!

Säga vad man vill om facebook..
Hittade denna.. bild.. och kände att "den måste jag ju bara dela med mig av.."

Må gott.. och låt hjärtat vara med..

Visst är det skönt att känna helgen komma, med bara några timmar kvar på jobb.. Men jag vete tusan om jag kan glorifiera fredagar mer för det..?!

Har sett ett mönster i mina egna fredagar, vilket visar på att de är fruktansvärt tråkiga..?! (På jobb, ska tilläggas.. Hemma springer tiden bara iväg, utan att jag hinner reflektera..?!)

Kanske är de tråkiga, för att man bara vill hem..?! Kanske kan det ha att göra med att tempot är långsammare än på de andra dagarna under veckan..?! (Minns dock att fredagarna brukade vara de mest hektiska dagarna på veckan, men det går ju i vågor det där..)

- Nu blev det "brandövning" då larmet har gått.. och vi står alla och fryser utanför fabriken.. i väntan på besked om att få lov att gå in igen.. Kallt.. men det får väl ses positivt..?! En stund tillsammans med alla arbetskamraterna, såhär inför helgen.. En något annorlunda, men trevlig avslutning på veckan..?!

Önskar er en fortsatt bra fredag.. överskattad, eller ej..!!

Lite kortfattat, för er som har missat..

Har mått "apa" det senaste halvåret.. och utförsbacken nedåt har under de senaste tre månaderna gått från fort rullande till fritt fallande.. Var på vårdcentralen i förra veckan och fick där bekräftat att jag lider av depression.. Antidepressivt läkemedel skrevs ut och i söndags tog jag min första halva tablett av fluoxetin sandoz.. som medicinen så vackert heter..?! En "halva" om dagen de första sju dagarna.. sedan fortsättningsvis, en hel om dagen.. tillsvidare..

De vanligaste biverkningarna är ganska många, men enligt mig inte allt för farliga, då jag redan innan medicinen har drabbats av flertalet..?! Saker som illamående, smakförändringar, konstiga tankar, sömnstörningar och tappad aptit är bara några av dem.. och som sagt.. "Been there done that"..

Okej.. Då så.. med det sagt, kan nu jag skriva dagens inlägg.. *smile*

Idag, torsdag.. efter att ha tagit fyra "halvor".. (tar dem runt 18- tiden) har jag kommit på mig själv med att le..?! Alltså, vi pratar.. spontana leenden.. Sådana som kommer innefrån.. utan varken tanke eller ansträngning.. (Galet kan tyckas kanske, för den oerfarna, men härligt för den som har känt känslan, att gå från total dysterhet, till att kunna le igen.. Något som de flesta av oss förmodligen tar för givet..?!)

Känslan jag har just nu, kan beskrivas som "lugnet" efter att ha druckit ett glas alkohol..
- Inget rus, crazy full.. utan bara precis lugnet..?!

Jag är en sådan person som hela tiden analyserar mig själv.. (finns ingen intressantare person att analysera än sig själv..) Därav min självkännedom.. Vill påstå att jag är lite av en expert på ämnet faktiskt.. *smile* Min förmåga att se de små sakerna, kombinerat med mig själv i vardagen.. i livet i helhet.. gör det lättare för mig att förstå varför.. En fråga jag ständigt söker svaret till..

Eftersom jag är så intresserad av att lära mig mer om mig själv hela tiden, har jag bestämt mig för att ta tillvara på "läget".. och därför analysera mera.. nu när jag får möjligheten att gå från mörker till ljus.. Tankar, känslor, uppfattningar.. ja, allt sånt som händer..

Jag är låååååångt ifrån hel.. Det som har tagit år att bryta ner, kan omöjligt läkas på bara några dagar.. Men jag kan redan säga att jag känner skillnad.. Bara som en sådan sak som att jag vanligtvis kan få fullständigt spel över en stackars, gammal tanta.. som använder övergångsstället, just när jag kommer och ska köra där.. är borta. (Obs. Tanten förblir lyckligt ovetande..) Det är som om stressen inte finns där..?! Jag känner mig "smidigare", när det gäller att göra flera saker samtidigt under press.. (Läs klockan)

Mitt senaste måtto är: Lugnt och metodiskt.. något som faktiskt fungerar, när inte stressen kommer och tar över..

Jag kan fortfarande bryta ihop över något som egentligen är helt oväsentligt.. men jag försöker intala mig själv att det är okej.. Att det kommer att ta tid.. och framför allt att det får lov att ta tid.. Jag känner känslan.. reagerar.. bekräftar, accepterar.. torkar tårarna.. släpper den.. och går vidare..

Nåväl.. Så ligger läget just nu.. Kan ju säga det också att jag ännu inte känt av några av de omtalade/skrivna biverkningarna.. men sen så har det ju inte hunnit gå så många dagar ännu heller.. Det kanske kommer, vem vet..?! Vi får väl se..?!

Sköt om er.. Ta hand om er själv och var rädda om varandra!!

Det regnar.. och jag är ute med hunden..

När jag kommer in ska jag ställa mig i duschen och njuta värme.. *smile* Sedan ska jag bädda ner mig i en nybäddad säng.. Har städat under kvällen, för att överraska Tomas när han kom hem från träningen.. Lite lyx, för att visa min uppskattning..?! Kände att han kunde behöva det..!!

Nu är jag inomhus igen.. bevare mig väl.. *Phu, vilket regn..*
- Duschen.. here I come..!

Natti natti..

Min första arbetsdag, efter att ha fått bekräftat min depression på vårdcentralen, i onsdags förra veckan.. gick sådär..?!

Brakade igenom helt och hållet igår, när Tomas var på väg att packa ihop sina saker och åka hem till sig.. och det blev att hela familjen följde med honom hem.

Efter en orolig natts sömn, vaknade jag av att Tomas väckte mig strax innan kl 07.. Alla barnen var uppe, Tomas hade fixat kaffe.. och var redan i full gång med morgonrutinen..

Jag flätade Jasmine's hår, drack en kopp kaffe, gjorde mig iordning och gick ut med hunden. Allt annat fixade Tomas.. min klippa i livet.

Jag körde Charlie till skolan.. Tomas tog hand om Jasmine och såg till så att hon kom till dagis..

Något jobbigt att komma till jobb.. Kände mig aningen vilse till en början, men det blev bättre efter en stund, när jag kommit in i arbetsuppgifterna..

Ja, sen har det liksom bara rullat på.. precis som vanligt.. Eller ja, fram tills att de ringde från dagis, runt tvåtiden.. och sa att Jasmine hade feber.. ?! *suck* Så med andra ord, blev det en något tidigare eftermiddag.. Jag hämtade Jasmine.. Sprudlande som en solstråle..?! Och sen hämtade vi Charlie tillsammans, innan vi åkte hem till Tomas..

Tomas kom hem. Hade handlat. Lagade mat. Dukade av. (Ni fattar inte hur lyckligt skattad jag är..?!) Tandborstning och nattning tog jag hand om, men det kändes som det lilla..

Ja.. Mycket mer än så har jag inte hunnit reflekterar över.. Jag var ute med hunden, men sedan har jag bara suttit i soffan.. Känner mig mest lugn, men oron inför natten och morgondagen finns där.. Försöker att inte tänka.. alls.. men det är inte så lätt..?! *smile*

Avslutar dagens inlägg med en bild på en teckning som Charlie ritade till mig, tidigare idag..

- Ni ser väl att det är jag och Charlie som är ute och går, hand i hand, under klarblå himmel, på väldoftande gräs.. *smile*

Till skillnad från natten till igår, har jag bara kunnat sova några enstaka timmar, under natten till idag.. Tror klockan var närmare 03, när jag äntligen somnade, men vaknade igen bara timmen senare av en dröm.. Jag lyckades somna om, men kvart över sju var det dags igen.. och sedan dess har jag varit vaken..?!

Just nu sitter jag på min älskade balkong.. Tittar ut över ett dimmigt Malmö och lyssnar på fåglarna.. en del kvittrande, andra kraxande eller skrikande.. (Hade precis två blåmesar på besök.. De kom och satte sig på räcket och satt och tittade på mig en stund innan de flög iväg igen. Ville ta en bild, men jag hann inte..)

Solen är på väg upp och mitt kaffe håller på att kallna.. Trafiken på motorvägen hörs brusa bortom parkens grönska och jag kan höra hur småfåglarna besöker balkongerna runt omkring.. Jag släpper blicken från telefonen och ser hur dimman håller på att lätta.. Ett magiskt ljus håller på att väcka dagen..

Svårt att förmedla i bildform, men här är en bild..

Eller ja, vi tar två bilder..

Nu är klockan 08:47.. och det är ovanligt tyst här hemma..?! Charlie och Jasmine vaknade tidigare, men Jasmine bäddade ner sig igen.. i min säng, när jag gick upp.. Charlie kom och frågade om han fick ha min platta, så han sitter med den i soffan och spelar.. Tomas, som var med mig ute på balkongen för bara en liten stund sedan, frös om fötterna och gick in till Jasmine.. och gör nu henne sällskap i min säng.. Sist men inte minst, har vi de två ungdomarna, Jonathan och kusinen.. som båda trynar gott fortfarande..
- Älskade barn.. Njut medan ni kan!!

Idag är det kalas för pojkarna som gäller.. Två pojkar, två olika kalas.. Samma sak är det imorgon, så det är fullt ös som gäller.. Alla presenter är köpta och inslagna, så det känns rätt bra.. (Det har ju hänt att man har köpt paket på vägen till kalaset, i brist på komihåg..?!) Ja ja.. Läget är under kontroll nu i alla fall.

Funderar stark på om jag ska koppla hunden.. (får väl väcka henne?!) och gå ner till affären och köpa några färska frallor..?! Frukost är ju aldrig fel.. har jag hört.. *smile*

Ha en go' lördag. Vi ses!

Ps. En bild på min lilla ängel, som fortfarande sover i min säng..