Senaste inläggen

Av Jenny-Blue - Måndag 12 aug 22:47


Efter en fantastiskt trevlig helg, har min måndag känts aningen tråkig..

Svårt att komma upp i morse.. Stressigt att komma iväg.. 

Snurrigt.. Höga ljud.. Mycket spring..

Men i ett fantastiskt arbetslag, har tröttheten kompenserats med omtanke och värme och skratten har gjort mig sällskap mellan varven.. Tiden har gått långsamt, men arbetsdagen kom till sitt slut till sist..


Jag hade en del tankar om vad jag skulle kunna göra efter jobb, men när stunden väl var inne, blev det att jag tog hämtningen av dottern och åkte direkt hem för att slänga mig på soffan.. Sen sov jag som en stock i tre timmar!


Vanligtvis brukar jag inte vila middag, som det kan kallas.. men idag orkade jag helt enkelt inget annat. 


I morgon är det tisdag (om någon missat det..?! *smile*) och det är säsongsavslutning med Bingo-gänget ute på Almåsa.. vilket är skönt, samtidigt som det är lite ledsamt. Skönt att kunna lägga tiden på att softa hemma tilsammans med familjen istället. Men ledsamt då jag faktiskt tycker om alla som är där och för att jag kommer att sakna våra fina stunder tillsammans. (Bingo kan låta som något för de äldre, men vi har faktiskt det rätt roligt på våra tisdagar som vi träffas under sommarhalvåret.) För att dra en paralell från mitt förra inlägg om de olika generationerna, så är våra bingo-tisdagar sådana tillfällen då vi får chansen att mötas i olika åldrar och få utbyte av varandra..


Nåväl..

Måndag är slut och det tackar jag för.. Vanligtvis brukar jag hylla måndagar, men just idag tänker jag att vi bara accepterar och går vidare..


Kärlek & Ärtor!

.. och hopp om en god natts sömn!


 


#måndag

ANNONS
Av Jenny-Blue - Onsdag 7 aug 12:38


Som pedagog har jag arbetat i en massa olika typer av arbetslag. Allt ifrån grön nykomling tillsammans med bara äldre, till erfaren med jämnåriga, till nu med även yngre kollegor. Och även om den senare konstellationen varat ett tag, var det först igår, som tanken slog mig.

Vi är ett ganska så jämnårigt arbetslag annars, men igår fick vi tacksamt hjälp av två stycken vikarier.. En yngre och en äldre.. Och därav tanken som slog mig.

- Så härligt att få se förskolans barn tillsammans med de olika generationerna samtidigt! Lekfullt, nyfiket och spralligt ihop med erfarenhet, trygghet och inre lugn..
- Helt fantastiskt!! * Tacksamhet*

Ledsamt att det saknas pedagoger inom yrket dock, då det enligt mig är galet värdefullt för våra senare generationer att få träffa, umgås och ta lärdom av alla åldrar.

Och det är även nyttigt för oss pedagoger emellan, att få chansen att få lära oss av varandra.. (och då menar jag inte inspiration till olika typer av aktiviteter eller pyssel via Facebook eller Pinterest..)

Vi är alla olika, men hur man än vrider och vänder på det kan alla delad in i olika grupper, mer eller mindre.
De oroliga som behöver stärkas.. De tysta som behöver synas.. De stökiga som behöver trygghet.. osv.. osv.. (Bara för att ta några exempel.) Och alla dessa olika individer behöver andra olika individer.

Eftersom jag ser mig själv som en känslomänniska, har jag också förmågan att se de olika behoven hos de olika individerna.. och även om mitt register är ganska så brett, är jag trots allt själv bara EN typ av människa, vilket i sin tur innebär att jag gör på mitt vis.. Någon annan hade kanske gjort något annat. Jag menar, att alla behövs. Alla generationer har sin grej, som behövs.
Och det är underbart att få göra en sådan reflektion i realtid.. som jag så tacksamt fick uppleva igår!

- Bara en tanke som slog mig..

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - Måndag 5 aug 23:01


Jag hade varit hos tandläkaren i kvarteret där jag växte upp och fick för mig att jag lika väl kunde handla i butiken där, som hemma..

Till saken hör den att när jag var typ 22-23.. fick jag möjligheten, att genom mitt dåvarande jobb i livsmedelsbutik på Möllan i Malmö, vara med och starta upp just den butiken igen under nytt namn..
Jag jobbade där i tre år och klättrade så högt jag kunde.. (och ville..) innan jag fick avsmak och drog mig ut i världen för nya äventyr..

Eftersom mina föräldrar fortfarande bodde kvar i området efter jag slutat jobba där, hände det att jag var inom och handlade ibland.. Men sedan mina föräldrar flyttade för ett tiotal år sedan, har besöken varit näst intill obefintliga..

Men så idag gick jag då in där igen..
För första gången på som sagt säkert tio år..?! Butiken i sig har inte förändrats speciellt mycket.. Fortfarande väldigt mörk, med brist på insläpp av dagsljus.. och fortfarande liten och trång till känslan.. Men ändå fortfarande en butik med mjölk, smör och bröd.. och sånt där som man nödvändigtvis kan tänka sig behöva för att fixa en måndagsmiddag, så ja det fick väl gå.

Det var inte förrän jag kom till kassorna, som chocken nästan slog luften ut mig.. Plötsligt ropade kassörskan i kassan bakom mig:
- Jenny!! Och jag vände mig om..

Det visade sig vara en av tjejerna som startade upp butiken tillsammans med mig, som hade ropat mitt namn. Och plötsligt inser jag (samtidigt som kassörskan som registrerade mina varor inser att jag är jag) att kvinnan i min kassa också var en av de tjejer som började jobba strax efter vi startat upp butiken..

-?!

Herre Gusseness!!
Vilken bragd att fortfarande jobba i samma lilla mörka butik, efter 15 år.. Och vilken skräck att inse hur mycket jag hade missat av mitt liv om jag hade gjort det samma?!

I ARTON ÅR!! sa min fd. arbetskamrat att hon nu hade varit där..?!
- Ja jag var i chock!! (Och är det nog lite fortfarande, om ärligheten ska fram..)
Arton år?!

Under de femton åren som har gått sedan jag tog mitt pick och pack och lämnade butiken för att göra något annat, har jag lyckats hinna med sex år inom dekoratörsyrket, fyra år som maskinbiträde i fabrik (där jag för övrigt även skaffade mig truck-kort) och fem år - tillbaka inom barnomsorgen - där min grundutbildning ligger, men med åtskilliga extra kurser, föreläsningar, seminarier, mm..

Förskräckelsen i tanken är nästan lamslående..
- Tänk om jag hade stannat kvar?! Tänk om jag inte hade vågat ge mig ut i världen utanför min då trygga tillvaro..?!
Ah det går inte att föreställa sig hur mitt liv hade sett ut..

Men för att lugna mig själv i den oerhört svåra tanken, säger jag högt i min ensamhet, att det hade inte gått. Jag hade inte klarat att jobba där i arton år. Jag klarade tre. Och det var ju därför jag lämnade. Därav all heder till mina två fd. arbetskamrater, som jag träffade igen idag.. (och ja, heder till alla andra också som klarar hålla sin plats, i så många år!!)
- Jag är alldeles för rastlös och ständigt på jakt efter nya utmaningar, så jag hade ALDRIG klarat en sådan grej.
- Jag hade dött helt enkelt.

Kärlek & Ärtor!
.. och kraft till dig som behöver..

Av Jenny-Blue - Lördag 3 aug 14:08


Första lördagen i augusti.. vilket innebär (7:de året i rad) Big Slap på Tallriken i Malmö..


Jag har fått höra att jag kan tänkas som för gammal, för att delta i detta evenemang..?! Men jag vill tro att varken musik eller kärlek har någon åldersgräns.. så..

-Jag kommer att vara där!


Första året, vilket måste vara 2013.. var jag inte med..

Minns att jag satt på min balkong på sjunde våningen, när jag bodde ensam i min lägenhet och ångrade mig att jag inte var med.. Ljudet och ljuset som nådde mig genom utsikten fick mig att lova mig själv att jag skulle absolut gå dit.. om evenemanget skulle återkomma året därpå..


Och det gjorde det.. Och det gjorde jag.


Jag minns inte hur många gånger jag varit med, men jag vet att jag missat två gånger.. Så jag förmodar.. genom uträkning att jag deltagit på denna musikfest fyra gånger och att idag kommer att bli min femte gång.. Inte för att det spelar någon större roll.. Men jag tycker ändå det borde räknas till något, då jag anser mig själv ha rätt till festen med musiken och kärleken som råder vid detta happening, trots min ålder.. då det är lite av en tradition.. *smile*


Förra årets lineup:

    


Filmminnen 2018:


 


 

Detta årets lineup:

 


Kärlek & Ärtor!!

.. och massor av musik.. *smile*


Av Jenny-Blue - Lördag 3 aug 11:45


Att ha hund kan innebära mer eller mindre action..

Igår när jag kom hem från jobb.. trött och något sliten efter första veckan tillbaka från semestern.. föll det sig naturligt att bara sätta mig ner och njuta av att vara hemma. Och det tog inte många minutrar innan hunden kom och gjorde mig sällskap..


     


- Älskar när vi kan bara vara..!!


   


Kärlek & Ärtor!



Av Jenny-Blue - Fredag 2 aug 15:00


Jag ser att många har börjat jobba igen.. De till det yttre solbrända, lätta själar som sågs sväva omkring på stadens gator för några veckor sedan, har ersatts av något gråare väsen, som i sin tysthet skriker vardag och stress, när de i all hast passerar.. Drinkarna med is, har bytts ut mot kaffe to go..


Tiden som alldeles nyss flöt fram som på moln, hackar nu fram i ojämn takt och varken jag eller du kan göra något åt det.. Vi får helt enkelt acceptera att livet är som det är och försöka inse, att livet faktiskt är rätt så nice ändå..


Det tar bara en stund innan vi kommer tillbaka in i gängorna.. (Rutorna liksom bara måste finnas där.) Dock inte för att glömma det vi lärt oss under vår välförtjänta paus.. Bra eller dåligt.. Allt är en lärdom.


Vi behöver det onda för att kunna uppskatta det goda.. och jag önskade att fler av de grå väsen som nu fläktar förbi, kunde inse att de fortfarande går att njuta av livet, trots att vardagen är tillbaka.


Jag är precis som alla andra.. Åter igen instängd i vardagens hörn, som pressar på till det yttersta.. Kraven från andra.. från oss själva ökar markant.. och någongstans får vi för oss att det kommer att ta ett helt år tills vi kan få njuta av livet goda stunder igen.. Men så är det ju faktiskt inte.. och det tror jag att de flesta av oss egentligen vet.. innerst inne.. För när det väl kommer till kritan, så är det ju bara vi själv som skapar vår tillvaro.. oavsett semester eller vardag..


Så släpp lite på, i alla fall de egna kraven..

Låt disken stå kvar på diskbänken och njut av en eftermiddag framför tv:n istället. (Det är ju inte så att disken inte står kvar imorgon, tänker jag..) Klappa dig själv på axeln för en hel dag på jobbet och ge dig själv det som din allra bästa vän hade gjort.. Tid.


Tid att spendera efter egen vilja..

Vi är alla i behov av att känna oss duktiga, men det ska inte behöva vara till priset av alldeles för höga krav. För jag lovar dig, att det finns inga krav i världen som är viktigare än ditt välmående. Vi kan inte alltid prestera tipp topp.. Jag tror till och med att det är så fiffigt uträknat, att vi helt enkelt inte ska kunna vara mer än de människor vi faktiskt är.. Alla med fel och brister, men också alla med övervägande goda egenskaper..


Så låt vardagen komma.. Ge dig tid att återgå till de tunga, fullproppade matkassarna, i långsam takt.. Köp en kaffe to go, men spring inte..! Välkomna rutorna (rutinernas alla krav och regler) men våga vägra kraven lite då och då..


- Du är ju så mycket mer än bara ett grå väsen!


Kärlek & Ärtor!!

Av Jenny-Blue - Torsdag 1 aug 23:45


När man jobbar som jag gör, ständigt med att skapa.. bygga.. stärka relationer.. och samtidigt fungerar som jag gör, med ett galet stort behov av att få lov att vara ensam.. blir det lätt att jag till slut hamnar i situationer där jag helt enkelt inte orkar mer..


Jag orkar inte lyssna och analysera.. Jag orkar inte leta lösningar.. hitta det smidigaste sättet.. tänka på hur saker och ting ska pusslas ihop för att bli så effektivt som möjligt.. Jag orkar inte att vara den godaste själ som agerar pedagogiskt korrekt och riktig.. helt i tanken på alla andra runt omkring, med mig själv lagd åt sidan..

- Jag orkar inte vara den bästa versionen av mig 24/7 helt enkelt.


När man pratar om det, säger det högt.. finns det egentligen ingen som inte förstår detta. Men som jag sa, så pallar jag inte alltid vara den där tålmodiga, förklarande pedagogen.. som sätter sig ner och förklarar allting.. en.. gång.. till.. och har man då otur.. kan det ibland hända att man uppfattas att ha en "dålig dag".. eller så är man "sur".. eller "avig".. eller..?! Ja, ni fattar.. vilket inte alls behöver vara fallet.


Jag vill här poängtera att jag inte har blivit anklagad för att vara varken det ena eller det andra idag.. men det händer ibland.. Och att anledningen till varför jag skriver idag är helt och hållet pga. att jag är bajstrött.. 


Sen får jag faktiskt skylla mig själv då jag första veckan tillbaka på jobb (efter en galet avslappnad semester) lyckades go all in med en fullbokad vecka.. Inte nog med att jobbet skulle få alla sina hundra procent.. Jag hade också lyckats klämma in ett besök av dottern på kollo (med en bilresa tur och retur på dryga tre timmar) Ett tandläkarbesök.. Ett kalas.. Möte med psykologen.. för att nämna det som fick plats efter sena dagar, samt en stängning på jobb..


Men nu ska jag inte gnälla..

Jag är omringad av en massa verkligen underbara människor! Människor som känner mig.. och som förstår hur jag fungerar och allt där i.. Människor som bryr sig om mig, som visar sin omtanke och som ställer upp i både vått och torrt, för min skull.. *kärlek* Och det är helt fantastiskt skönt att mitt så kallade skyddsnät räddar mig gång på gång, tack vare alla dessa fantastiska själar! *tacksamhet*


Visst kan det uppstå frågor. Ibland till och med direkt obehag (från båda hållen) men det är väl så det ska vara tänker jag..?! Jag menar.. livet är ju som det är.. Det går som det vill tänker jag.. Vi ska väl bara hitta vägarna som får oss att växa som individer och som framför allt passar oss bäst, för att göra det så harmoniskt som möjligt..?!


Nåväl.. Självkännedom gör en gott och jag skulle inte vilja byta bort en centimeter av varken mitt inre eller yttre.. (så när som på några millimeter kanske från midjan, om jag tänker efter..?! *smile*) För sett i totalen, räknat med summan av det hela.. *smile* så är jag faktiskt väldigt nöjd med mig själv just för tillfället.


Det må hända att jag är trött, men det är vi väl alla..?! (Mer eller mindre, mellan varven) Så jag står på mig och trivs med läget.. även om jag inte är helt fantastiskt underbar och "rätt" 24/7.


Kärlek & Ärtor!!

.. och hopp om bra sömn till er alla!



Av Jenny-Blue - Fredag 26 juli 12:10


Var i stan igår och skämde bort mig med nya naglar.. Jag har inte fått mina naglar gjorda på flera år och jag har aldrig valt något annat än sk. franska.. Men igår slog jag på stort och valde faktiskt att göra de med färg.

Och jag valde naturligtvis en färg som matchar mitt hår!

Det har hänt en hel del inom nagelvärlden under åren som gått, sedan jag senast var i kontakt med den.. Färgerna har blivit fler och en teknikerna med att färgsätta har utvecklats. Och jag har nu lärt mig att mina naglar heter Ombre. En teknik som fascinerade mig, då jag själv målar tavlor och har använt mig av denna teknik ganska länge..
- Kul att se när andra skapar.. *smile* Så än på pyttesmå naglar.. (Själv gillar jag ju stora dukar..)

Nåväl..
Efter mitt besök i nagelstudion tog jag en liten runda bland folket på en av stadens gågator. Solen lyste, stämningen kändes harmonisk och jag passade på att köpa en vanilj latte när jag ändå passerade min favoritkedja..
(Trodde baristan skulle svimma, när jag bad om en vanlig varm latte och inte en islatte som hon tagit för givet.. Men hon överlevde och jag fick mitt varma kaffe tillslut.)

Ett givet besök, när jag är inne i stan och lullar.. (vilket inte händer så ofta) är inom en behaglig liten butik som heter Sök & Finn.. En mysig plats på jorden enligt mig själv, där jag till doften av rökelse brukar finna inspirerande böcker och helande stenar. Och alltid mött av trevlig personal.
Nytt till bokhyllan blev två nya böcker.. köper alltid pocket.. En med titeln: Att växa genom möten, skriven av Kay Pollak. Och en annan med titeln: Den högsta principen, skriven av Alexander Loyd.


        

Och som alltid köpte jag även en sten: Obsidian - en kraftfull sten som arbetar snabbt. Manar fram sanningen. Helar själen. För självkännedom, beskydd och styrka. Mot negativa energier. Den ska lösa upp känslomässiga blockeringar och trauman.
(Inte för att jag vet om det gör någon skillnad, men med tro finns det hopp..)


När jag kom hem efter min timmes promenad i stan, gick jag ut och lade mig på gräsmattan och började läsa. Först ut var "Att växa med möten". Egentligen stod där ingenting som var revolutionerande nytt för mig, men med sina korta stycken och enkla meningar är det ändå en bok jag kan rekommendera till den som behöver få insikt i hur vårt eget beteende och egna tankar påverkar livet runt omkring oss.. Och även om det var (förlåt om jag verkar viktig) old news för mig, fick jag ändå en och annan tankeställare..

En kort bok på 100 sidor och jag läste den i ett streck..

(-Måste älska att ha semester och kunna ge sig tid till att bara läsa..)

Jag avslutade min sköna torsdag, med en barbent långpromenad tillsammans med hunden. Skönt att slippa tighta byxor.. men mindre skönt med alla myggbett som jag upptäckte när vi kom hem igen.. *suck* Men det är ju så det är.. och förmodligen kommer att vara i all min evighet..?! Ändå ett ganska billigt pris på en annars underbar dag..


Kärlek & Ärtor!!


Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se