Senaste inläggen

Av Jenny-Blue - 8 december 2020 21:36


Det är något speciellt med tisdagar, som alltid har påverkat mig..?! Det är och kommer förmodligen i all min framtid att vara så, att just tisdagar är lite tråkigare, svårare, klumpigare, mörkare eller helt enkelt bara mindre av det bättre..?!

Det behöver inte vara något fel, men OM det skulle vara en dag som går lite trögare, så nog fasiken är det en tisdag..?!

Just denna tisdagen, alltså idag, har inte varit svårare än att den känts som om den inte velat vakna riktigt. Med en mörk himmel, kändes det fortfarande som morgon när jag gick på rast strax innan klockan 13..

Annats har det varit en bra dag.
Jag har känt mig effektiv på jobb och vi har haft en bra dag tillsammans..

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 7 december 2020 16:24


Efter en något kaotisk dag på jobb, sitter jag nu i ett stilla väntrum och väntar på att få komma in till min psykolog..

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 6 december 2020 21:48


Egentligen var det tänkt att jag skulle slänga mig i karet igår.. Men när tröttheten tar vid.. och man somnar ofrivilligt i soffan.. får man ta igen det dagen efter..?!

- Vilket jag gjorde.

Först en stund i ensamhet, innan barnen kom och gjorde mig sällskap. Och sedan en stund ensam i karet med mannen hängandes utanför intill karet. (Härlig kontrast med mig i bikini och svettpärlor på överläppen.. medan mannen stod och frös bredvid, fullt påpälsad med jacka och skor..)

Hoppas ni haft en behaglig helg, imorgon är det måndag igen.. och vi är ännu ett steg närmare julledigheten.

- Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 5 december 2020 23:45


Idag har jag ingenting att skriva om..


.. mer än att jag har avslutat mitt handarbete med min stickning, käkat sallad från BK, sprungit efter mina hundar i parken och ätit saffransmunkar. 


Kärlek & Ärtor..

Av Jenny-Blue - 5 december 2020 00:01


För att skriva om något helt annat än dystra känslor och tragiska händelser, tänkte jag idag bara berätta att trädgårdsbelysningen i vår trädgård blev klar idag..

Lite trist med bristen av de annars så vackra bladen som andra årstider än denna, gör trädgården mysig.. Men att få ljus i en tidigare, annars näst intill svart trädgård känns fantastiskt bra och upplyftande.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 3 december 2020 13:43


Efter ett väntat breakdown igår eftermiddag, känns dagen lite lättare. 

I mitt försök i att hålla ihop under de senaste två veckorna, har trycket stigit.. och igår gick det helt enkelt inte längre. Det var en bagatell som blev den utlösande faktorn och jag tror att jag hade kunnat häva den om jag verkligen velat..?! Men jag minns att jag tänkte tanken om att bara låta det komma. Med andra ord var det jag själv som lät allting få komma ut.. (Och med allt menar jag floder av tårar, ord i frustration och en och annan hjälplöshetskänsla..)


Men som man brukar säga.. Efter regn kommer solsken..?!

Även om solen lyser med sin frånvaro idag, så känns det ändå lite bättre..


Kärlek & Ärtor!




Av Jenny-Blue - 2 december 2020 14:47


Vaknade i morse med en känsla av att egentligen inte vilja göra något annat än bara ligga i soffan och glo på dumburken.. Men med lite tvång, lyckades jag vända tankarna till att ta mig i kragen och kämpa på en dag till..

Jag slutar tidigare idag och hade från början tänkt följa planen som gjorts tidigare.. Att utnyttja tiden för egen vinning, till att så kallat försöka läka mig själv.. (helt utan krav på allt som jag vanligtvis brukar göra, för att hinna med alla måsten i hemmet) fram tills dess att en sk. vanlig arbetsdag är slut..
Men i samma stund som tanken vände orkeslöshet till jävlar anamma, bestämde jag mig för att ge denna stund till mig själv imorgon istället, då jag också har en så kallad tidigare dag, men har kvällsmöte på jobb, att återgå till.

Jag vill verkligen inte verka dyster, men jag har svårt för att glädjas.. och jag vet med mig själv, att jag faktiskt gör mitt bästa.

Kärlek & Ärtor!

Ps. En bild på en av anledningarna till varför jag hellre hade stannat kvar hemma i soffan.. *smile* En mysig hund vid sin sida är svårslaget i en mörk vardag som denna..

Av Jenny-Blue - 1 december 2020 17:05


Min inre styrka har börjat svaja och jag brister ut i tårar allt oftare..

- Ett varningens tecken, enligt erfarenhet och jag gör allt som står i min makt för att stålsätta mig mot alla faror.. 


Det som tar mig hårdast är negativitet och vibbarna som uppstår runt dessa. Hård ton vid tal och vassa kommentarer, är några av sakerna jag suger åt mig som en svamp. Jag famlar efter ett sätt att värja mig, men faller oftast pladask när det slutar med att jag nedvärderar mig själv för att ha misslyckats.


Jag ler, men gråter när ingen ser..

Känner mig som för femton år sedan.. Hård mot mig själv, med höga krav om perfektion.. Även om jag vet att jag inte behöver göra allt det jag faktiskt gör. Känner mig tagen förgivet. Mer än vanligt. Jag fixar och donar, för att jag egentligen vill såhär i jultider, med glöggmys och lussekatter. Men jag är osäker på att det uppskattas..?! Lite som att tvätten tvättar sig själv och att stumporna paras ihop per automatik..?!

Jag skulle egentligen vilja skita i alltihop.. men känner ändå ett stort (och väldigt ensamt) ansvar över familjens välmående i hemmet.. Så jag har ändå pyntat där hemma. Rotat fram julsaker från vinden. Handlat nya julgardiner. Sett till så att fyra ljus finns tillgängliga för adventkänslan. Monterat ihop, pyntat och kopplat in granen.. (Ja, vi kör plast..) Fixat chokladkalendrar. Planerat, köpt och slagit in adventspaket till hela familjen, mm. 


I förebyggande syfte, trots att jag aldrig brukar framföra några planer för någon annan, tipsade jag min familj om att de skulle kunna köpa vars ett paket och på så sätt få ihop fyra stycken adventspaket, så även jag skulle kunna vara med på paketöppning varje advent.. (Jag har ju trots allt fixat alla andras.. sexton paket totalt..) Men det var nog att begära för mycket, då det inte ens nämndes i söndags, när familjen samlades i soffan för att fira första advent..?!

- Dumt av mig att hoppas på något.. Jag klandrar mig själv.. och där har ni mig i min ynkligaste form..


Min mormor, som var en fantastisk förebild när det gällde gemensamt välmående, dyker upp i mina tankar dagligen och jag kan börja gråta i saknad efter någon som skulle vilja ta hand om mig.. Så som jag kunde bli ompysslad förr.. oftast i större samanhang, men man ingick alltid i något gemensamt. Något mysigt. Något magiskt. Något kärleksfullt. Man var liksom någon som barn på något vis.. Man betydde något.. (mer än som hushållerska och passupp..) och speciellt när mormor var i farten.


.. .. .. .. .. .. .. ..


..och där såg jag att min tid för detta tagit slut för längesedan!

Nu måste jag skynda mig att handla och komma hem, då mannen väntar på att få laga mat.. (Jamen då är jag ju bortskämd i alla fall.. med en man som lagar mat!)


- Kärlek & Ärtor..


Jag ruskar av mig tanken och slår ifrån mig känslan.. 

Men snälla nån..?! Kära barn, så är det att bli vuxen.

- Men va'?! Ska det verkligen kännas så här ensamt..?!

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

SIDOMENYN UPPDATERAD

 

    14 juni 2021

 

      

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

 

    14 juni 2021   

 

      

MIN VARDAG I BILDER..

     jenny78blue 

     

 

 

KATEGORiER

MINA PÄLSKLINGAR

    SPIRA - Amigos Mios

      

   

    SIGGI - Hundar utan Hem

       

SE MINA TAVLOR

     jenny78blue_art

    

 

     Blogg: 

       

 

SMAKPROV PÅ MINA MÅLADE TAVLOR

             

 

DIREKTLÄNKAR

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

ARKiV

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se