Jenny Blue - i Vardagens Alla Färger

Senaste inläggen

Av Jenny-Blue - Tisdag 19 feb 22:54


Under våra typ nitton år tillsammans, är det vår allra första alla-hjärtans-dag-date vi någonsin gör ihop.. År 2019!

Som kvinna kan man se bilden av romantik..
- Alla hjärtans dag: En dag fylld av hjärtan!
Vi snackar rosor, skumpa och choklad. Barnfri solsemester eller spa med minst sju olika sorters massage... Eller fotboll..?! *What?!*

Alla som känner mig vet att jag inte är speciellt sportintresserad.. Och som landets sämsta fotbollsmamma, skulle jag inte vilja påstå att jag är ett dugg, ens av en gnutta, intresserad av fotboll..

Men hör och häpna!
Plötsligt så händer det..?!

Min och Tomas.. absolut första.. alla-hjärtans-dags-date.. Genom tiderna.. Var till en fotbollsmatch..?!
- Malmö-Chelsea, på Malmö stadion, för att vara exakt.. men hej.. vem räknar..?! *smile*

Höll nästan på att svimma, när jag i pausen insåg att jag:
1.. Var på fotboll.
2.. Med Tomas.. Utan barnen..
3.. Hade druckit öl istället för vin eller skumpa innan matchen.
4.. Stod och tryckte i mig kokt korv..?! (Jag som avskyr korv..?!)

En fantastisk date..! (Trots att allt egentligen stred mot både mina normer och principer..?!) Matchen i sig var ok. Säger jag som egentligen inte har någon aning. Men jag gillade ljuset. Havet av människor, med massor av positiv energi. Och naturligtvis att få vara tillsammans med älskling!

Doften av varma popcorn, kaffe och testosteron, tillsammans med ljudet av trumman från hejarklacken mittemot..
- Jo.. Det var häftigt.

Kom på mig själv ett par gånger, med att tappa fokus på bollen dock..?! Intresset ropade mer efter alla människor och alla känslor som fyllde luftrummet med vibrationer.
- Mycket mer lockande än själva spelet, enligt mig.. Men vad gör väl det om hundra år..?!

Jag hade en fantastisk kväll, tillsammans med den bästa människan i mitt liv. Och det är väl ändå det som räknas..?!!

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - Söndag 17 feb 21:23


Pulsen var på topp inför mitt tredje möte. Skönt att ha möjlighet till kvällstider, men trafiken inne i stan kan få vem som helst att bli tokig..?! Men det löste sig. Jag hittade en parkering precis runt hörnan och för första gången tog jag hissen fem våningar upp istället för trapporna. (Annars är det att rekommendera, men har insett att det inte är helt ultimat inför dessa möten.)

Nåväl. Isen har lossnat och jag känner mig trygg i relationen mellan mig och min psykolog (A.) som i stilla mak växer fram.

I torsdags kändes det som sagt bra när jag landade i stolen.. och ja, det kändes bra hela tiden.. men det är något A. gör, som sätter igång något inom mig..?! Jag vet inte riktigt vad det är, men på vägen ner till bilen, efter vårt möte, kände jag hur kroppen började skaka som i frossa. Och jag är säker på att det var en kroppslig reaktion på det jag inte kan sätta ord på..

Samtalen vi har är stillsamma. De börjar oftast med några meningar om hur veckan har varit, för att sedan rulla vidare in på ett eller annat sidospår.. Där tar jag mig tillbaka till det som har format mitt liv och samtalet är igång.

Hela tiden snurrar tankarna runt, utefter det som nämns i mitt berättande. Men jag upplever de mer som behagligt roterande, än som annars stressande i spinn..

Hur som helst så upplever jag dessa stunder som förlösande på något sätt.. Även om jag inte kan sätta fingret på riktigt vad det är som händer.. Men jag mår bättre och jag har till och med fått höra, från andra, att de sett glimten av mitt forna glada jag.. Vilket är bevis nog för mig, för att kunna tro på att jag är på rätt väg..!

Kärlek & Ärtor!
Och en värmande kram till dig som behöver..

Ps. Tips på att stanna upp/stressa ner:
Ta en sten, inte för stor eller för liten. (Själv har jag köpt en slipad, blå agat.) Ha den alltid med dig i fickan. När situationen kommer då du känner att stressen tar över, tankarna spinner iväg, eller något annat uppjagande inträffar, ta fram din sten och låt fingrarna gnida den en stund.
- Kanske låter knas, men jag upplever det rofyllt..

Agat är en lugnande och vårdande sten.
Den sägs underlättar kommunikation och dämpar oro, nervositet och ilska.

Den sägs också vara bra mot insomningsbesvär, halsont, spänningstillstånd, huvudvärk och högt blodtryck..

- Källa: olika sökningar via Google

ANNONS
Av Jenny-Blue - Onsdag 6 feb 22:37


Tanken var att jag skulle äta en glass (eller två..) när jag kom hem efter 10,5 timmar på jobb och efter att ha varit duktig och handlat på vägen hem.. Trött som ett as, både i huvud och kropp.. MEN.. Det blev två glas rött istället..?! (Kallas vardagslyx, alternativ alkoholism.. take your pick.. men så är det!)

Nu har jag musik i öronen och målarfärgerna är på väg att plockas fram..??!!
- Shit!! Jag skulle ju gå och lägga mig?!!
(Skulle kunna skylla på mycket, men håller mig till ursäkten att: jag är jag..)
Jag vet att det är HELT fel enligt ramen, alla normer och regler.. men va fan..?! (Ursäkta min franska..) men jag älskar att vara jag..!!
- Aldrig vanlig! Aldrig som de andra! Bara som jag!!

Kärlek & Ärtor!!


Av Jenny-Blue - Onsdag 6 feb 08:38


Det är alltid lika pirrigt att träffa en ny psykolog.. Det känns liksom konstigt, i tanken på hur man ska presentera sig..
Samtidigt som man vill göra ett gott intryck, som man brukar i nya möten, ska man prata om hur djävligt allt kan vara..

Jag är säker på att de flesta psykologer är vana vid de olika typer av förstagångsmöten som finns och att de säkert har en mall att utgå ifrån beroende på personligheten de möter.. men för en utåt sett stark personlighet som min egen, känns det alltid jobbigt att blotta sina inre demoner.

Jag är positiv, men jag måste gnälla. Jag är lycklig och tacksam, men samtidigt söndrig och vill ha mer.. Striderna mellan mitt inre och yttre är vardagsmat och bilden som jag ständigt kämpar med att inte visa utåt är vid sådana här möten den bild som ska ha företräde..

Men mötet gick bra. Jag gillade min blivande psykolog (A.) och hennes målinriktade sätt att handskas med min stundtals tystnad. (Jag har träffat några stycken, psykologer alltså, genom livets gång.. somliga bättre än andra.. så jag vet att de finns i många olika styrka.) Den senaste jag hade var mer som en avlastningplats där jag fick kräka av mig, upplevd som lite rädd för min starka personlighet, mer än en uppbyggare som kunde ta tag i mitt inre och banka vett i mina demoner.. något som jag vill tro (och hoppas på) att A. kommer att lyckas med..?!

Hur som helst.. Min psykodynamiska behandling är äntligen igång och jag upplever redan mig själv se livet lite annorlunda för stunden..

Må kraften vara med er!
Kärlek & Ärtor!!


Av Jenny-Blue - Fredag 1 feb 09:50


Fjärilarna svärmar i magen, men det kommer att gå bra.. hoppas jag..

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - Onsdag 30 jan 09:17


Det sägs att man får vad man ger.. Att man är som en magnet.. Men enligt mig känns det inte riktigt så.. Jag försöker dagligen att hitta de positiva i vad folk runt omkring mig gör och säger och uppmärksamma detta högt så att de hör.. men när man bara möts av aviga vibbar hela tiden är det allt annat än lätt. Och helt ärligt.. Jag är så trött på allting negativt runt omkring mig att jag lätt hade kunnat skita i allt och bara dra.

I mitt tycke verkar ingen varken se eller höra mina desperata ord och handlingar och hopplösheten inom mig skriker att jag bara borde skita i allt och alla och bara försöka tänka på mig själv istället.. Dilemmat här är när jag gör detta, bara ser till mig själv, DÅ ser omvärlden mitt sätt att agera och kontentan blir att JAG är avig, ointresserad och allt annat än positiv..

Demonen är tillbaka och den äter på det lilla som finns kvar.

Och det stör mig så in i he*vete att folk inte fattar var det kommer ifrån. Bara för att det har gått ett tag sedan min sjukdom var synlig och bara för att jag har haft en bra period, innebär inte detta att allting är borta. Såren finns fortfarande kvar och just nu blöder de floder igen.

Jag vill förklara.. få människor att förstå.. men jag är så TRÖTT på det!
- Varför är det alltid JAG som ska ha förståelse? Varför är det alltid JAG som ska anpassa mig?! Varför är det alltid JAG som ska vara den mogna, kloka, givande, medlaren mellan mig och de?

- När fan ska folk visa lite intresse i att ge mig istället för att bara vilja ha en massa hela tiden?!

Det är fan inte lätt att stå upp för sig själv i den egocentriska värld vi lever i idag och helt ärligt orkar jag inte mer! Alla verkar bara se sig själva, helt oförstådda i hur saker och ring hänger ihop..?!

Jag har sagt det tusen och åter tusen gånger förr, men klandrar ändå bara mig själv i slutändan för att inte ha gjort något åt det. Panikslagen i jakten på en fungerande lösning, skulle jag kunna sätta mig i bilen och bara dra.. Jag vet inte var. Jag vet inte varför. Jag vet bara att jag vill ut och att hela mitt väsen skriker efter att få lov att lägga benen på ryggen och fly. Fly från faran som dagligen skadar mig. Fly från allt som får mig att vilja ge upp. Fly till något annat som kan få mig att känna mig hel, få vara den jag egentligen är. Få känna mig delaktig i något större och uppskattad för det jag kan ge, istället för att tas förgivet.

Tankarna är många och känslorna svämmar över.. men jag biter ihop.. IGEN.. och fortsätter min vardag en minut i taget..

Kärlek och Ärtor!

Av Jenny-Blue - Måndag 28 jan 22:45


Jag har varit på väg att skriva flera gånger under veckan som gick.. Men av någon anledning har jag haft fullt upp med annat..?! Allt ifrån tråkiga "städ-saker" som har tagit min tid, till barn och hund som har behövt min närvaro.. Med andra ord så har bloggen inte prioriterats, helt enkelt.. då något annat krävt min uppmärksamhet.


Men nu är jag här och det känns bra.


Idag vill jag bara berätta, om ni inte redan har förstått av alla de nya bilderna att tyda, att jag är så otroligt tacksam för att jag har världens finaste hund. Ja, jag vet att hon har ett väldigt speciellt utseende och att man antingen tycker att hon är helt bedårande, eller ful som stryk.. men för mig är det inte bara hennes utseende som får mig att känna mig förälskad.. För mig är det även hennes personlighet, som för mig som känner henne, lyser igenom allt annat..


Så fantastiskt mild och snäll, samtidigt som hon är allert och nyfiken. Trygg i sig själv för att ta eget initiativ och att hitta på både det ena och det andra.. och så imponerande smart imellanåt att det hon hittar på imponerar mer än vad de irriterar.. (Detta gäller dock inte alla i familjen.. utan beror helt och hållet på vilket typ av hyss hon hittar på och framför allt beroende på vem som blir den drabbade.. vems saker som blir hämtade och smakade på, bland annat..) 


Samtidigt är hon fantastiskt tydlig i sina signaler, om man förstår sig på sånt.. Hon älskar att springa och hennes glädje smittar av sig varje gång hon får ett av sina glädjeryck, där hon lägger in en extra växel och kutar som besatt med ett kroppsspråk som är omöjligt att misstolka.. Hon älskar att kela, något som hon inte visste vad det var när hon kom till Sverige för lite mer än två år sedan. Att bli klappad (läs struken med händerna över pälsen) och att få massage över skulderbladen är hennes favorit. Kliar man henne vid svansen sätter eller lägger hon sig ner bredvid eller på en, och om man skulle sitta i soffan och råka missa att hon är kelsugen visar hon klart och tydligt sin önskan genom att lägga ena framtassen på ens axel.. 


 

Lika energisk som hon kan vara.. kan hon också sova som ett litet barn.. (Hon är galet trött under våra tidiga morgnar och får oftast lockas på mer en en gång för att lämna den varma sägen för att gå ut..) Det skönaste, när hon ligger på golvet och sover är att man kan trampa över henne utan att hon blir nervös och reser sig upp.. Något som alla i familjen tar på största allvar och omsorgsfullt respekterar, väl införstådda i hur viktigt det är att inte trampa fel eller exempelvis tappa något som kan bryta förtroendet!


- Ja du förstår kanske hur förälskad jag är i min hund..?! (Om inte, bör du nog aldrig själv skaffa en själv.. ursäkta min ärliga mening..)


Eftersom jag blivit något av en hundnörd.. och engagerat mig i välgörande hjälporganisationer, och där igenom blivit mer insatt i hur grym mänskligheten kan vara mot denna art, kan jag inte för mitt liv låta bli att se saker och ting ur hundperspektiv.. Här eller där, spelar ingen större roll.. Djurmisshandel är djurmisshandel oavsett vilket land det sker i.. Svenska hundar, såväl som spanska, rumänska, irländska, eller var de nu kommer ifrån..?! Spelar ingen roll.. ALLA har de rätt till ett om inte helt fantastiskt och underbart liv, byggt på kärlek, trygghet och tillit.. så i alla fall ett drägligt liv, med tak över huvudet, mat och rent vatten dagligen och närhet som jag vill tro alla levande varelser är i behov av. En ren och säker miljö, utan kedjor runt halsen.. 


Men nu var det inte det dagens fokus skulle ligga på.

- Förlåt för att jag gick igång på verklighetsbilden som gömmer sig bakom min upplysta näthinna.. Har en tendens till att bli upprörd gälland ämnet, då tyranneri pågår hela tiden.. Bara för att vi inte alltid ser det, innebär det inte att det inte finns.. men som sagt, var det inte riktigt dit vi skulle komma idag..


Idag skulle jag ju sprida stjärnregn över min fantastiska hund, som tack och lov hittades redan som valp. Räddad av eldsjälar från ett liv på gatan.. Omhändertagen och vårdad.. Förmedlad till Sverige, adopterad av mig. Min fina Spira hade tur och fick ett liv som många hundar inte ens kan drömma om.. Och jag vill tro mig själv ha världens finaste galenpanna till hund..


Och med det sagt..


- Kärlek och Ärtor! från mig..


 


.


#hund #hundliv #hundnörd #människansbästavän #hunden



Av Jenny-Blue - Söndag 20 jan 22:44


Hundträffen igår blev precis så trevlig som jag hade hoppats på! Det spelade ingen roll att solen hade gått i moln och att det blev lite kallt om tårna.. Hundarnas glädje räckte för att värma hjärtat, även om det medhavda kaffet nog också hade en del i det hela..?!

Det fantastiska i dessa träffar är gemenskapen! Möjligheten att få träffas mer än bara genom bilder på nätet, att få dela erfarenheter med varandra och att se alla våra hundars glädje när de springer tillsammans, är guld värt.. oavsett väder.


- Jag värdesätter dessa tillfällen och längtar tills vi ses igen! Nästa gång hoppas vi dock på strålande solsken och några grader varmare.. och har vi tur kanske till och med fler Amigosar kan komma..?!

#adoptdontshop

Går du förresten och funderar på att skaffa hund? Se www.amigosmios.se (finns direktlänk att följa i sidomenyn) Där kan du se bilder och läsa mer om en rad olika Amigos-hundar som behöver ett hem, stora som små.

Kärlek & Ärtor!


Lite mer om mig..

 

SIDOMENYN UPPDATERAD

 

TOPPBILD UPPDATERAD

 

Spira - Min älskade hund

 

Min vardag i bilder..

Instagram: jenny78blue 

 

För att SE BILDER från min vardag.. i alla dess färger.

         

BRIS telefon - 116 111

För att komma till BRIS hemsida..

           klicka:   

KATEGORiER

  

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

Följ bloggen?!

Följ      Jenny Blue - i Vardagens Alla Färger med Blogkeen
Följ      Jenny Blue - i Vardagens Alla Färger med Bloglovin'
6 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se