Det händer titt som tätt att jag börjar blogga via appen på mobilen.. En tanke som slagit mig eller känslor som behöver ventileras.. Något speciellt som hänt i stunden, eller helt enkelt bara för att andan faller på och jag känner för att blogga..?! Anledningarna varierar och är många. Men det spelar egentligen inte så stor roll eftersom det i nio fall av tio, slutar med att jag inte hinner skriva klart.. När detta händer sparar jag vanligtvis inlägget som opublicerat för att senare återkomma när tid ges, då sittandes med datorn istället. (Det är lättast så, med datorn, för att göra ändringar..)

Nåväl.. Det ligger några sparade inlägg (opublicerade) som väntar på att få komma ut, men de får helt enkelt vänta lite till.. Har varit vaken (och uppe) sedan 04 imorse så jag är ganska trött nu.. och dessutom börjar jag tidigt imorgon, så det är nog bäst att komma i säng ganska så omgående..?!

På återseende inom snar framtid!
Kärlek & Ärtor!

Det här med små barn.. som inte kan prata.. Som skriker, snorar, kladdar med maten, ska sitta i knäet, vill bli burna på, osv. osv..?!

Talesättet säger: Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer..
- Nja..?! Vet inte om jag kan hålla med om detta faktiskt..?! Tror i ärlighetens namn att jag föredrar de större bekymmerna i så fall..?!

Missförstå mig rätt.. Jag har egentligen bara haft en tuff dag på jobbet.. Det här med min övergång från de lite större barnen till småbarnsavdelnigen håller på att komma ikapp mig.. Det är några år sedan som jag hade de minsta som uppdrag och som mamma har jag kommit ifrån det helt..

Jag älskar mitt jobb.. och jag älskar barnen.. men det är stor skillnad på (då) att hålla grupp med ett gäng femåringar, jämfört med (nu) en samling ihop med ett gäng 1-2 åringar.. Dessutom har jag denna terminen även bytt arbetslag och lokal.. 

- Spännande men tufft..*suck*

En gång, för några år sedan, satt jag hos frisören och väntade på min tur.. En annan kund satt i stolen bredvid och blev klippt. Och han och frisören samtalade om olika yrken och kom in på det här med barnomsorg.. Eftersom de satt alldeles bredvid mig, kunde jag inte undgå att höra hur de båda var rörande överens om att ingen av de hade orkat en sekund som pedagog. Detta yrke verkade alldeles för krävande och innebar alldeles för mycket ansvar, som ingen av de ansåg sig skulle klara av..

Jag minns inte vem av de som sa det, kunden eller frisören.. men en av de sa i alla fall något i stil med: "..ja, all heder åt förskolepersonalen, för jag hade aldrig pallat." Den andra höll med och upprepade: "Ja, all heder åt de.." Jag log lite för mig själv, lade ner tidningen som jag suttit och bläddrat i, vände mig mot kunden och frisören och log tacksamt. 

- Tack så mycket sa jag och blev med det en i samtalet..

Dagar som denna.. Tuffa dagar.. När ingenting verkar fungera.. När jag anklagar mig själv för misslyckanden. När jag tappar tron på min egen förmåga och tvivlar på min yrkesroll.. Då vill jag säga att jag har gått och blivit för gammal för sånt här.. (de allra minsta barnen i detta fall..) Men så tänker jag på den där eftermiddagen hos frisören och orden som sades.. "All heder åt förskolepersonal." ..Och så ler jag för mig själv och minns att jag faktiskt är en sådan där person som älskar att arbeta som pedagog. Med barn.. även om de skriker, snorar, kladdar med maten, ska sitta i knäet, eller vill bli burna på precis hela tiden.. *smile*

- Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#barnomsorg #tuffdagpåjobbet #påjobb #entanke #imitthuvud

Tog en paus ifrån bordet med det härliga sällskapet, för att gå ut och ta ett bloss..

Jag och mannen, tillsammans med dotera, är i Lomma och äter gott på La Greppia. Ett mysigt ställe som tillhör våra mest besökta favoritställen..

I skrivande stund sitter jag på en av de skönaste bänkar jag suttit på.. för att ta ett snabbt bloss, några meter ifrån utgångsstället. Alldeles strax ska jag tillbaka till restauranten och till sällskapet som sitter vid bordet och förgyller livet.

Kärlek & Ärtor!

.. och jag ger er några bilder på mina två pälsklingar..

- Spira & Siggi -

Bilderna är tagna speciellt för dagen.. men aktiviteten med att hoppa upp, alternativ gå ner, tillhör mer vardag än fest.. Spira har lättare att fokusera, medan Siggi har fullt sjå med att hålla öronen i styr.. (Om man tittar lite extra på Siggi´s päls ser man hur mycket det blåser.. Spiras päls däremot rör sig nästan ingenting.. *smile*)

Kärlek & Ärtor! 

Det är mer vanligt än ovanligt idag, att man ser skåpbilar av olika slag med en massa reklam på. Olika företag, allt från byggare och VVS:are, till catering och städfirmor, som vill synas på vägarna. Personerna i fråga har säkert tänkt till och vill få upp ögonen för sina företag samtidigt som de tar sig fram mellan olika platser. Och till det säger jag:
-Toppen! Bra tänkt liksom..

Men hoppsan Kerstin, när de glömde hur viktigt det är att faktiskt kunna köra bilen..?!

Exempel:
Transportföretagsbilar, med stor logga som lovar snabb leverans i en klatschig slogan.. men där chauffören verkar mer fokuserad på sin telefon än att nå upp till hastighetsgränsen..?!

Eller som ur en annan trovärdighetsvinkel, (och det här har hänt mer än en gång) när städföretagsbilar, med logga som lovar skinande rent, kört runt med världens smutsigaste bilar..?!
-Motsägelsefullt!! Och det får mig att ifrågasätta företagets kriterier gällande begreppet rent..?!

Reklam är viktigt om man vill synas..

Men enligt mitt tycke är det lika viktigt att även tänka på

det som är runtomkring.. Det så kallade (oskrivna) ryktet..

Igår körde jag bakom en bil som kunde köra på rätt bra, vilket gav

pluspoäng.. men efter en stund kastades det ut en bit papper genom förarrutan..?!
- Hallå där?! INTE okej alltså! Och där tappade de mig!
Företagsloggan som jag just hade lagt på minnet, för ett eventuellt senare bruk,

raderades från "värt-att-kollas-upp-listan" och hamnade direkt i "no-good-kommer-aldrig-hända-listan"..

Summa summarum..

Ryktet är alltså lika viktigt (om kanske inte viktigast) som de fancy orden i företagsloggan.
-I´m just saying..

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#imitthuvud #vardagstankar #reklam

Med småduggande och med svalare vindar, har vi gjort gården under förmiddagen..

Spännande med alla nya inskolningar, fem av åtta än så länge.. Och det är så roligt att se hur barnens värld vidgar sig med nyvunna erfarenheter av ny plats och nya människor. *smile*

Kärlek & Ärtor!

I förrgår skulle mina föräldrar på 75-års kalas och ville ha hjälp med sin lilla virvelspole Zäta.

Sju månader gammal, påminner lilla Zäta mig om hur krävande det är att ha valp.. *smile*

Ett riktigt litet bustroll.. Med lika mycket energi, som hon är söt! Och jag tacka mina egna två busar, för all hjälp jag fick under de timmar som hon var här..

Fantastiskt roligt att se hur de tre sprang runt på gräsmattan och fram och tillbaka över gårdsplanen.. Kanske inte lika kul när de var uppe och härjade i rabatterna.. men lite underhållande ändå, eftersom de verkade ha så roligt tillsammans..?!

Jag har dock kommit fram till att jag kan nöja mig med att ha en tredje hund som lånehund.. då det räcker gott och väl med två (lite äldre hundar) på heltid.. *smile*

- Tack mamma, för att vi fick låna din lilla ögonsten.. och för att vi kommer att få lov att göra det igen.. 

Kärlek och Ärtor! 

..och massor av tassavtryck.

1. Zäta rullar runt och lägger sig på rygg och Siggi naffsar henne i ena benet.

2. Siggi i lekposition och Zäta på väg att slänga sig på rygg igen..

3. Paus! (Zäta älskar att ligga i vattenbaljan.)

4. Vi har gått in och Zäta ligger i soffan, medan Spira ligger i bakgrunden och surar för att Zäta ligger på hennes plats..

.

.

.

#hundar #hundvakt #fralla #vinthund #busfrön #pälsklingar

Första dagen på ny termin, efter sommaren.
Nytt schema, ny avdelning.. Alla är tillbaka efter semestrar och inskolningarna har kommit igång.

Jag är tillbaka på småbarnsavdelningen, som jag började på som nykomling.. Det känns bra, men det kommer nog krävas ett tag innan jag lyckas ställa om mig helt från det höga tempot med de större barnen.. till mer stillasittande närvaro med de nyinskolade småttingarna.

Kände mig något smått rastlös i morse när jag kom till jobb och vi var fler pedagoger än barn på vår avdelning.. (innan inskolningabarnen kom) Men
jag hade ett litet moment med en av våra nya barn efter sovvilan.. Där vi satt, bara barnet och jag, med några klossar och byggde tillsammans. En rofylld stund med nyskapade av den relation som ska utveckla oss båda några år framöver.

Omställningen är stor.. och jag skulle ljuga om jag sa att det inte har oroat mig en aning.. Men nu såhär efter semestern känns det mer naturligt än oroligt. Och efter idag ser jag verkligen fram emot att få mer tid på golvet tillsammans med barnen.

Det är så otroligt stort egentligen, att få lov att vara en av de som är med och lägger grunden för dessa barn.. Ansvaret är nästan skrämmande när man tänker efter, men så vet jag att jag är en sjutusan till pedagog.. (om man nu får säga så om sig själv..?!) och att saker och ting faller sig ganska naturligt när det väl gäller..

Nåväl.. Jag trodde att det skulle kännas jobbigt.. (vilket säkert kommer kännas av ibland ändå..) men just idag känns det bara lyckligt att vara jag.

Jag har världens bästa jobb.

Kärlek & Ärtor!