God kväll i stugorna..?! För det är väl en riktigt god kväll..?!

- Nja.. För att svara på min egen fråga.. kan jag tyvärr inte hålla med till hundra procent..?!
Min dag har varit lite orolig i sinnet.. vilket har hållt i sig, i form av ett lätt illamående under
eftermiddagen.. Men jag kan inte heller dissa det faktum att jag faktiskt har haft en relativt
lugn eftermiddag och kväll.. (med en lätt pisk av uppiggande regn..?!)

Ja ja.. Nog om gnäll.. Nu ska vi tänka positivt..!!

Jag ska alldeles strax krypa ner under täcket, så jag blir inte långvarig..
Men innan jag gör det, ville jag säga att det betyder mer än vad man kanske är medveten om.. det här med att våga.. (Hur ska jag säga nu, så att ni förstår..?!) Alla vet vi ju hur jobbigt det kan vara, när man inte vet hur man ska agera i vissa situationer.. Just nu tänker jag på: som när någon i ens närhet drabbas av något ledsamt.. Vanligast är nog "döden".. Men i mitt fall, som "bara" har drabbats av en depression.. är det ett minst lika vanligt förekommande.. Folk vet inte riktigt hur de ska agera.. (Vilket är helt förståligt!) Man vill kanske säga något.. men vet inte vad?! Och istället för att utsätta sig själv för detta jobbiga och kanske göra, eller säga "fel".. så låter de/vi hellre bli.. Vi undviker det "farliga".. helt enkelt..

Ja, nu var det ju inte tänkt att jag skulle kritisera.. utan snarare lyfta.. hylla.. ?! HISSA (som det heter idag) de personer som faktiskt vågar gå fram till den som inte mår 100.. De fantastiska personer som vågar fråga hur det är, trots att de vet att svaret kommer att vara jobbigt..

Det handlar inte om att du som frågar, tvunget måste ha svaret, eller lösningen på "problemet".. Egentligen handlar det om den lilla stund du ger.. och tanken som tyder på omtanke, som gör det så speciellt för den som "får".. Om man tänker efter, så kan det ju egentligen aldrig bli fel.. Även om man inte har mer än två ord att säga till varandra.. så kan ren omtanke aldrig bli fel..?!

Sen, jo så klart, finns det ju säker de som absolut inte vill tala om sin förlust eller det som kan anses personligt.. Men ändå, vill jag ändå tro.. att det betyder mycket för dem också..?! Även om de svarar lite visset, på en öppen famn..?!

Min personliga åsikt i allt detta här är.. att när jag får uppleva människors omtanke.. (vilket jag nästan är lite bortskämd med..) så blir jag fylld av ljus och värme.. Svårt att beskriva, men det betyder så fruktansvärt mycket!! Det där med "en klapp på axeln".. ja, det är väl ingenting..? Men jo! Det är ju precis det det är!! Det behöver inte vara mer än så..!

----------

*Ha ha ha..* Ja, nu blev jag ju långvarig i alla fall..?! Så typiskt mig..?!
Kände bara att jag var tvungen att skriva, nu när jag blev fångad i ämnet..?!
Faktum är att jag "råkade ut" för just, denna goda gärning/ omtanke, tidigare
idag.. och det värmde så gott!! En fråga, lite tid och en kram.. That's it.. *smile*

Förmodar att jag bara ville säga det, så att det inte glöms bort..
- Tacksamheten är oändlig.. *smile*

Tack!!