Att bryta ett visst mönster, innebär inte att man måste plocka bort de goda sakerna.. *smile*

Ikväll blir det därför fredagsmys med pizza och film, tillsammans med familjen..

- Åh vad jag längtar!!

En regning torsdag..

Jag vaknade.. gick upp.. satte på mig kläder.. åt frukost.. kopplade hunden.. och gick ut.. Det småduggade ute och jag hade egentligen inte klätt mig för att traska runt i regnväder.. men av någon anledning fick jag för mig att jag skulle ta hunden med mig ut i det höga gräset.. och gå där jag aldrig hade gått tidigare..

Inget spektakulärt.. Gick längst staketet, utanför kyrkogården.. och ju längre bort mot motorvägen vi kom, desto sumpigare blev det i gräset.. Tog inte många minuter innan både skor och fötter var blöta.. Men det struntade jag i.. Det var bara så skönt att gå där.. med hunden.. och fotografera med telefonen..

Så underbart avkopplande, att stanna upp och verkligen titta.. Att se alla de fantastisa färgerna, allt från skirande vårgrönt, till höstens tunga röda, gula och bruna.. Att lägga märke till hur dropparna lagt sig som små diamanter på blomblad och grässtrå.. Att känna den friska luften fylla lungorna, som utan tanke eller tvång, andades alldeles lugnt..

- Fullständig harmoni..

Efter varvet runt, kom vi tillbaka ut på cykelstigen och fortsatte ner längst vägen.. Ner mot parken och lekplatsen.. Eftersom klockan inte var så mycket, var det alldeles tyst och stilla.. Vi mötte en annan hundägare, som också var ute med sin hund, men de verkade inte bry sig, över att jag stod och fotograferade lyktstolpar i närbild.. *smile*

Det svåra, med att inte ha kontroll över sina inre demoner, uppfattar jag som att i ena stunden är allt som vanligt.. men i nästa stund, är allt bara total kaos..?! Det pendlar fram och tillbaka och man hinner liksom aldrig riktigt förbereda sig på kaoset, innan det bara är där.. och slår undan fötterna på en.. Och när man har trillat tillräckligt många gånger.. vågar man inte riktigt tro på att det som är bra, kommer att förbli bra, utan man är näst intill säker på att man kommer att falla igen.. Men som sagt, man vet inte när..?! Och den onda cirkeln är sluten..?!

Jag vet inte vad som hände igår..?! Kanske är det medicinerna som börjar visa sitt inflytande, eller om det är jag själv, med allt mitt analyserande..?! Men igår var det precis som om jag hade bestämt mig..?!

Nej, jag fick ingenting vettigt gjort.. Har fortfarande svårt för att ta tag i saker och ting, även om jag vet att de är viktigt.. Jag glömmer fortfarande saker.. bokade möten, eller saker jag sagt att jag ska göra.. (Det är precis som om hjärnan vägrar att samarbeta, så fort det gäller ett "måste"..?!) Men något hände.. och hela min syn förändrades..

Helt plötsligt känner jag mig motverad till att komma vidare.. Motiverad att kämpa.. Motiverad att inte ge upp.. Motiverad att klara detta också.. Jag vet ännu inte riktigt hur, men jag känner ett stort lugn inombords.. och jag hoppas att det är här för att stanna.. och inte bara något tillfälligt, för att jag har varit hemma från jobb sedan i onsdags..?!

En liten parantes på att ha varit hemma.. och inte haft tvånget med tider, har visat sig lite kul.. Eller ska jag säga intessant..?! Även om jag har varit hemma.. har jag gått upp runt 07-08.. och jag har kommit på att jag är som deppigast under morgonen och förmiddagen.. På eftermiddagarna har det lättat något.. och framåt kvällarna, runt 18, 18:30, har jag känt mig som mest inspirerad..?!

I förrgår, tog jag hunden med mig och åkte iväg för att handla mat.. (klockan var väl 19 ungefär..) Igår åkte jag ensam till Jägersro Center.. Bara för att komma ut.. och för att klippa av mig håret..?!!

*Hahahaha* Ja, galet.. jag vet!! Men det vet vi ju redan.. att jag är lite psyko..?! *smile*

När jag var färdig hos frisören.. och kom tillbaka ut i bilen, var klockan 19:43.. Jag tittade mig i backspegeln, log och kontaterade att detta skulle jag ha gjort för längesedan!!

Det är sådana här saker, som gör mig till den jag är.. Jag vet att mitt långa hår var att föredra, utifrån andras tycke.. Men att "gå emot" det.. och göra det JAG vill.. känns härligt! Rent utsagt befriande!!

Det handlar inte om att någon annan tvingar mig till saker jag inte vill.. Allt det där sitter bara i mitt huvud.. Det är inte andra som ställer krav.. det är bara jag själv.. Det är ingen annan som låser in mig.. det är jag själv som inte inte vågar att gå ut.. Det finns ingen annan, som hindrar mig från att göra det jag vill.. det är jag själv som sätter begränsningar..

Ingenting av detta är nytt.. Allt detta vet jag redan.. och har vetat, typ i hela mitt liv..?!

Men av någon anledning har mina inre demoner, lyckats att gömma all denna "kunskap"..

och jag har inte för mitt liv kunnat hitta den..?! Förrän igår..?!!

Nu kan det ju vara så.. (Jag vet inte, då jag aldrig hamnat i någon depression tidigare och aldrig heller behövt ta mig ur någon..?!) Men det kan ju vara så att allt är tippe-di-topp nu.. men att allt blir bajs om en vecka igen..?! I don´t know?! Men "I DO know" att jag ska försöka ta tillvara på mitt uppsving och komma på en plan, som hjälper mig på vägen..

Tanken är ju att jag ska få träffa en psykolog, för samtal.. Men enligt bekräftelsen jag fick först i förrgår, så kommer det att ta ungefär fyra veckor till, innan de kommer att ta kontakt med mig för att boka tid..?!

Min lilla Bella-tuss gör mig sällskap ute på balkongen..

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nej, vet ni vad.. Nu är jag jättehungrig..!! Jag tror bestämt att det

är dags för de två kopparna kaffe, som redan hamnat i magen, att

få lite sällskap av lite fast föda..?!

- Vi ses! Puss & Kram