Säg att en "vanlig människa".. (Skriver jag helt utan några faktiska bevis) .. kanske gör i snitt, tre riktiga tabbar under en vecka.. Jag tänker.. Kör och krockar, bryter nyckeln i låset, eller tappar sin plånbok..?! (Saker som gör livet svårare, som krånglar till det liksom..tänker jag nu..) Men ändå ser dessa "vanliga människor" ljuset i soluppgången, istället för dammet på hyllan..?!

Mina räknade misstag/fel/tabbar, vad vi nu väljer att kalla dem (?) ligger väl på i genomsnitt 48 stycken på en dag..?! Men så kan jag ju då inte heller riktigt skilja på de där avgörande, faktiska "värda-att-räknas-som-fel-saker", utan kan se en sådan obetydlig sak som att hamna bakom en regelrikrig trafikant på vägen till jobbet, som livets största hinder..?!

Om jag backar ett steg.. och ser till min predikan gällande "det egna valet" som jag kan tjata om till förbannelse under sommarhalvåret, så blir jag med ens övertygad om att det i alla fall finns minst två personligheter i min kropp..?! Och ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir bilden av den varma, glada, ljusa "sommar-personligheten" kontra den kalla, deprimerade, mörka "höst-och-vinter-personligheten"..

Fullt medveten om att jag inte är ensam i världen, om att ha det som jag har det med mina känslokrockar, total lycka, älskar livet [PANG] jag är värdelös och duger ingenting till..?! Men vetskapen hjälper inte och jag undrar: Hur fasiken bär alla andra sig åt..?!!

Det är inte hopplöst idag.. Men även om det har varit en dag som jag anser vara bra, så har jag "stört mig på" alldeles för många saker.. vilket göder den inre stressen, som dagligen äter upp mig från insidan..

Att vara jag, Jenny.. innebär att dagligen känna sig fast i en värld av slowmotion.. Allt och alla som rör sig i min närhet är så fruktansvärt långsamma.. och det kryper i hela kroppen, när jag gång på gång tvingas stanna upp och vänta på att få komma fram.. Men sen när jag väl kommer fram är det som om alla andra stått och väntat på mig i evigheter, trots mitt skyhöga tempo.. och jag blir hånad för att inte kunna klockan..?!

Nåväl.. Det kan lika väl vara påhittat i mitt huvud, men känslan fås och ångesten bultar på och i slutändan är jag inte bra nog.. Inte lika bra som alla andra..?! (Hade det nu varit sommar och jag hade hört detta från någon annan, skulle jag sagt i all ärlighet och med innerlig tro, att man ändå inte vill vara som alla andra. Att varje människa är unik och att de som inte kan älska och se de egenskaper som en underbar personlighet, är bortkastad tid och de verkliga förlorarna.. Men ja, nu är det ju inte sommar.. *suck*)

Nej vet ni va! Det är för f*n fredag.. Inte ska vi väl tjata ihjäl oss om tråkigheter nu, såhär dags dessutom..?! Känner att jag behöver lättas upp en aning.. blev aningen djupt, känner jag.. Tror att jag ska gå och göra mina pojkar sällskap, som sitter och pärlar i köket..

Kärlek & Ärtor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...