För några timmar sedan satte jag mig ner med datorn framför mig och gav mig ut på nätet.. Destination.. försäkringskassans hemsida..

-Jag säger bara suck, pust och stön.. Shit, vad mycket man ska behöva tänka på.. 

När jag väntade Jonathan, som fyller 5 år nu i slutet av december, kunde man inte fylla i föräldraledighet via nätet.. jo det kanske man kunde, men det hade jag INGEN ANING OM då.. Hur som helst, så kan man det nu och eftersom jag gett mig tusan på att jag ska bli lite mer data-insatt, har jag bestämt mig för att klara av just detta. Och att via nätet, fixa allt med föräldrapenningen..

Nu råkar det vara så att jag tycker att hela grejen med just föräldrapenning är krångligt, redan från början, men det känns ändå som om jag har koll på läget. Ja, jag menar jag fattar hur jag ska göra, frågan är bara hur mycket ska jag ta ut..?! Ja, man vill ju ha så mycket pengar som möjligt, men man vill ju även kunna vara hemma i alla fall i ett år.. *Suck*

Den här gången, när man har lite hum om hur det fungerar (även om jag har fått uppdatera mig lite, pga rost genom åren) så vill jag försöka att vara lite smart också.. Hur nu det ska gå till *hi hi* Jag vet att med Jonathan tog jag ut det första halvåret i ett svep. Eftersom jag nästan precis hade börjat jobba hos mina föräldrar, hade jag bestämt mig för att vara hemma ett år (december 2003 - december 2004) Planen var att jag skulle vara tillbaka på jobb i början på januari 2005..

-So far so good! Mina dagar som var noga uträknade i slutet, för att få ut så mycket som möjligt, började ta slut och jobbet kom närmare och närmare..

(Måste bara säga att jag älskade att vara hemma med Jonathan, men efter det planerade året, var jag redo för jobbet igen.. Jag verkligen längtade!)

.. Nu var det ju bara det att man skulle ha en dagisplats också..

(-Bara det är en uppsats i sig, så det kan vi ta vid ett senare tillfälle..)

Jag fick ingen dagisplats i området där jag bor.. jag hamnade i kö.. När jag ringde för att stressa på dem på Stads Dels Förvaltningen, frågade jag hur lång kön var..

-Ja, du står som nummer 37 i kö, fick jag till svar.

-Det säger mig ingenting, sa jag. Vad är det i tid?!

(Detta telefonsamtal hade jag i början av januari månad)

-Ja, sa tantan på andra sidan luren.. Det är någon gång i september..

Ja, ni fattar ju själva, hur panikslagen jag blev!! Mina dagar var ju snart slut, inte fasiken skulle jag kunna gå hemma i åtta månader till!

OCH DET ÄR DETTA JAG HAR LITE GRANNA I BAKHUVUDET, NU NÄR JAG SKA FÖRSÖKA VARA SMART.. Ja, vi får väl se hur det slutar.. Hur som helst, så måste det ju trots allt få börja först..

-Men att man ska behöva tänka på allt *Suck* man kan ju bli trött för mindre..

-Oj, oj, oj, vilka planer jag har..

Nu kan ju precis allt hända, så det finns ju inga garantier..

Men min plan är att jag ska ha tid till att blogga hela dagarna,

 sen när jag går hemma, som sk. mammaledig..

-Ah ja men, e det inte en genialisk plan, så säg..

Sen om den fungerar i praktiken, lika bra som i teorin,

det får tiden utvisa.. vilket den säkerligen gör!

-Nej, mina vänner..

Nu ska jag gå och lägga mig, tro det eller ej!

Klockan har passerat 00:an..

..och jag ska sova!

-Natti Natti.. igen..